1955 års bomb på den amerikanska bilmarknaden var Chrysler 300, en prestandabil i lyxförpackning. En stark motor, utomordentliga vägegenskaper och en stram och tämligen krombefriad kaross. Året därpå kom efterföljaren Chrysler 300 B och år 1957 som C-modellen som hade en ny och mycket elegant kaross. Min absoluta favorit är dock 300 F som med sin kraftiga Golden Lion-motor med dubbla fyrportsförgasare och cross-ram-insug. Här en bild från tiden som visar de eleganta linjerna.
Cross-ram-insuget gav en effekt som går att jämföra med 80-talets stora trend: turbon. En fyrportsförgasare på var sin sida om V-8-motorn var medelst långa rör kopplade till motstående sidas insug. Rörens längd var anpassad så att den resonans som uppstod när luften passerade, hjälpte till att pressa in bränsle-/luftblandningen i motorn. Här en bild som visar upplägget.
Interiören var mycket påkostad och både fram- och baksäte hade separata stolar varav de främre kunde svängas ut för att underlätta in- och utstigning. Grundkarossen var dessutom ny för året och mycket elegant, tillika självbärande vilket var ovanligt i USA där man brukade skruva fast karossen i en ram. Konstruktionen gav en lättare och mer vridstyv bil som dessutom minimerade det ljus som vanligtvis härrörde från gnissel mellan ram och kaross. En bild på cabrioletversionen visar de elegant linjerna.
En specialversion av 300 F hade ytterligare 25 hästkrafter ( således 400 hk) och 4-växlad manuell låda vilket gav en hissnande acceleration. I grundutförande, med 375 hästar och automat, gjorde 300 F o-60 mph (96,9 km/h) på cirka 7,5 sekunder, att jämföras med runt 7 sekunder med manuell låda och racingmotor. Inte illa för en stor och tung amerikansk bil med all tänkbar lyx.
Avslutningsvis, en intressant biltest från Hot Rod i april 1960.