Som bekant har jag lagt spåntak i sommar vilket var mycket roligt. Speciellt svårt var det heller inte, men det hela underlättades av att jag hade färdiga spån i ett förråd. Dessa gjordes på 50-talet och har legat och dammat allt sedan dess.
Högt på önskelistan har jag denna sommar haft en spilk, dvs en spånhyvel, den maskin som används för att göra takspån. Som av en slump kom jag över en sådan en av de sista dagarna där uppe så nästa sommar skall jag ta den i bruk.
Konsten att göra spån har jag dock lärt mig i sommar och det är inte min hyvel som syns på bilderna. En spilk drivs medelst balatarem (plattrem) från traktorns remskiva, en tändkulemotor eller en mobil elmotor. I detta fall är det traktorn som står för drivningen. Att remmen korsats gör att anläggningen blir bättre vilket minimerar risken för att den skall åka av och att den skal slira.
De svåraste momentet är egentligen att finna lämpliga spilktallar. Takspån görs nämligen ofta av just tall, även om frodvuxen fura och andra träslag förekommer. Spilktallen skall vara rakvuxen och kvistfri och relativt ung. Ingen gammal tall på 150-250 år med andra ord. Den huggs på vårvintern eller våren, barkas och sågas upp i 45 cm långa klabbar, dvs den längd som takspånen skall ha. Spilken, hyveln, fungerar ungefär som en osthyvel och tallklabben läggs upp och hyvlas på tre sidor (ev 4 om det är en nycker grov tal). Den innersta kärnan får inte användas, dessutom blir de spånen väl smala för att vara användbara. Man får absolut inte hyvla enbart två sidor, ty då kommer den innersta kärnan med och då spricker spånen lätt! På en av demonstrationerna jag såg i somras gjorde man just det misstaget, men det berodde kanhända på att man hade klena klabbar.
Här syns de färdiga spånen och även hyvelns skär. Det sitter fast i en platta som åker fram och tillbaka och för varje varv hyvlas ett nytt spån fram. Man bör vara försiktig så att inte fingrarna förvandlas till takspån!
Ett mycket personliga skäl har jag nu återvänt till denna fina dokumentation och passar då på att tacka för den!
Skälet är att Odensvi kyrka, Västerviks kommun, just är i färd med att få nytt spåntak på sitt torn. Min mamma och mina morföräldrar vilar där, och när jag nyligen besökte graven passade jag på att – olovandes – plocka med ett oanvänt, tjärdoftande spån. Känslan när jag nu drar in den doften… Tack!