En ny tradition har etablerats. I mitten av augusti åker vi till kyrkstugan och gravarna i Öjebyn så att Anna-Stina skall få möjlighet att besöka sina nära och kära. Att racka sig fram med rullator på buss är inte det lättaste när man skall till att fylla 94.
Kyrkstugan är moster Ebbas och den är väl inte direkt välbevarad om man ser till byggnadens ålder, men den är en god representant för 50-talets ombyggnadsiver och så skall den förbli. Dessa interiörer är sant ett minne blott.
Anna-Stina är gammal barnträdgårdslärarinna som sedan avancerade åtskilligt i graderna. Barnträdgårdslärarinna tänker ni, ja översätter man den tyska termen kindergarten till svenska så blir detta resultatet. Förutom detta är hon nog en av de pratgladaste människor jag träffat, och det vill inte säga lite. Ett synnerligen gott minne i kombination med ett stort intresse för svunna tider gör att det är mycket roligt att lyssna till henne.
Kyrkogården i Öjebyn är som kyrkogårdar är mest, lugn och vacker. Även jag har någon släkting där, men de flesta ligger på andra ställen. Den har emellertid anor då kyrkan stammar från 1400-talet. Nu vet jag inte hur gamla gravarna är, men på 1700-talet byggdes kyrkan till det utseende den idag har.