I valtider blir bostadsfrågan ofta extra aktuell. Att bygga fler bostäder i tätorter och storstäder är något som skall prioriteras. Hur man skall förhålla sig till avfolkningen i landets andra delar verkar däremot inte lika intressant. Den 16:e augusti höll Fredrik Reinfeldt sitt sommartal som en del i valupptakten. I Expressens livereportering står att läsa följande:
”Överklagandeprocessen försenar byggandet och ökar kostnaden för byggandet. Inskränk till hur många personer som får göra överklaganden, säger Reinfeldt. Han vill även ta bort vissa instanser för överklagan samt införa en avgift för att överklaga.”
”I dag finns det svårigheter att bygga. Bygga högre, bygga mellan husen, riva gamla hus, breda ut städer; är alla exempel på svårigheter i Sverige. Då bygger man ingenting. Tillgång till mark, produktionskostnader och den tid det tar att få fram beslut om byggande är det som måste förändras.”
Med tanke på vilka horrörer som växer upp här och där i vårt land och vilka kulturvärden som fortfarande går till spillo så är det svårt att se att det är för lätt att överklaga. Det är precis lika viktigt att ha en snabb och smidig beslutsprocess som att det ges tillfälle att säga ifrån. När man läser Reinfeldtss tal är det mycket lätt att dra paralleller till den politik som fördes under 60-70-talen och som raderade ut alltför mycket av våra stadskärnor. Under den tiden var den borgerliga oppositionen i Stockholm inte särdeles förtjust i vad som skedde i huvudstaden, men de hade inte tillräckligt att säga till om. Idag, när de själva sitter vid makten, är det som om de övertagit den osentimentala synen på det gamla och den brutalitet som krävs för att söndra kulturarvet. Det är på intet sätt en slump att rivningarna har accelererat de sista åren och att även högt kulturklassade byggnader rivits eller hotas av rivning.
Idag, när det är betydligt lättare att få bygglov även om en gammal kulturbyggnad måste offras, är det extra viktigt att det är möjligt att överklaga och att det inte är belagt med höga avgifter. Det är klart att det alltid kommer att finnas människor som mer eller mindre överklagar för överklagandets egen skull, men det får man ha överseende med i en demokrati. Har ett beslut tagits, men inte vunnit laga kraft, skall det naturligtvis vara möjligt att med stöd av till exempel Plan- och bygglagen skicka in en klagoskrivelse. De lagar och förordningar som tagits fram skall följas och inte ignoreras av politiker som hellre ser till sina egna intressen än regelverket.