Raka står de, tallstammarna, i min nygallrade skog.
Första veckan jag var här uppe hade jag en representant från Skogsägarna här för att gå igenom vad som behöver göras. Norra Skogsägarna ägs av sina medlemmar och är verksamma i Norrbotten, Västerbotten och Ångermanland och har till uppgift att hjälpa privata skogsägare med skogsbruket. Det har varit lite så och så med representanten de senaste åren, han har bytts ut alltför ofta. Nu har det dock stabiliserat sig och det är bra.
Tillsammans gick vi omkring i skogen och tittade på vad som där fanns. Dagens skogsbruk har sina nackdelar. Inte minst för att det som premieras är hög avkastning, inte kvalité. Man får inte bättre betalt för att skogen har vuxit långsamt och virket har en hög andel kärna. En tät skog växer långsamt, temperaturen blir inte lika hög på sommaren, och sommardelen av årsringarna blir mindre vilket ger ett hårdare virke. Den gamla, täta skogen, är dessutom bra för fåglarna, och många andra. Dessutom måste tallarna sträva upp mot ljuset, vilket gör dem raka och med ett minimum av grenar och det ger kvistfritt virke.
Detta bör man ha i åtanke när man vandrar runt i sin skog. De åtgärder som föreslås föreslås för att avkastningen, boniteten, skall bli så hög som möjligt, inte virkeskvalitén. Gallrar man, kommer solen bättre åt och marktemperaturen höjs vilket ger högre tillväxt. Den skog jag förfogar över är inte speciellt gammal och det finns inte några naturvärden bevarade. Däremot borde man kanske låta den stå, utan att göra något, så att den blir tät och mörk och växter långsamt.
Både denna sommar och året innan har jag sågat upp lite timmer för att fylla på virkesförrådet. Det är värdefullt att alltid ha bräder till hands. Dessvärre är jag inte helt nöjd med kvalitén. Virket är alltför mjukt och måste skötas ordentligt för att inte förstöras av väder och vind. De stora andelen splintved gör också att konstruktionerna måste dimensioneras efter den lägre hållfastheten.
Enligt de regler som finns skall vissa delar av den privata skogen sättas av och få stå ostörd. Det är ett bra initiativ, och regleras av skogsbruksplanen. Till nackdelarna hör att en skogsbruksplan bara gäller 10 år och när man skaffar en ny, kan man flytta området. Skyddet är med andra ord inte långsiktigt.
Skogsägarnas representant föreslog naturligtvis en gallring. Jag tycker om den lite glesa skogen med sina raka tallstammar och hade inte så mycket att invända mot åtgärden. Resultatet blev mycket bra. Det ser propert och luftigt ut. Jag hade dock önskat att det funnits riktigt gammal skog på mina ägor. De äldsta träden, ett fåtal, var cirka hundra år. Dessa sparade jag. Med lite tur får de stå länge till och växa till sig och bli till bra virke.
Skulle man dock behöva riktigt kådrikt virke, till exempel till syllstockar, kan även ung skog impregneras med naturliga medel genom att man barkar dem eller kapar av toppen där de står i skogen. Efter ett antal år har splintveden fyllts med kåda och stoden motstår det mesta, helt utan giftig tryckimpregnering. Då fäller man trädet och bearbetar stocken.