Som bekant går det mode i det mesta, naturligtvis också på krukväxternas område. ’
En övermöblerad salong i den stil som var så populär på 1880-talet. I dessa vackra rum med sin svaga dager trivdes förmakspalmen riktigt bra och tur var väl det, för de växter som tidigare varit populära att odla, krävde alltför mycket ljus för att klara sig och därför svängde modet.
Det var på 1870-talet som det blev populärt med mörka, tunga gardiner och draperier.Väggarna målades under denna tid i mättade färger som sög upp allt ljus. Dessa mörka och ombonade rum känns säkert igen från många bilder och målningar. Bristen på ljus gjorde att man fick hålla till godo med de växter som klarade en ständig halvdager, växter som med ens blev högsta mode.
Förmakspalmen, kentian, blev därför ytterst populär precis som många andra gröna växter som klarade sig i en ljusfattig miljö, t.ex. fikus (elastica) murgröna, ormbunkar och aspidistra. Växterna fick gärna vara stora och behandlades mer eller mindre som möbler. På marknaden fanns naturligtvis också piedestaler i alla upptänkliga utföranden som kunde kombineras med blombord och inomhusfontäner. I Stockholm kunde man t.o.m. hyra kompletta blombord och teckna avtal för skötsel, inklusiva vattning.
Hade man dock något soligt rum och placerade blombordet precis vid fönstret kunde man dock i soliga våningar fortsätta att odla nerium och kamelia som tidigare varit så omtyckta.
I början på 1900-talet blåste nya vindar och idealen svängde åter. Inredningen blev ljusare och de gamla blommande krukväxterna fick en renässans, inte minst genom Karin Larsson i Sundborn som fyllde sina fönster med pelargoner, fuchsior, nejlikor, nerier, myrten och passionsblommor. Hennes blommande fönster spreds genom maken Carls målningar och boken Ett hem. Många av de växter som tidigare förlorat i popularitet i de burgna hemmen men istället spridit sig till allmogens stugor, blev på nytt populära.