”Då var man i NWT igen då. Tröttsamt att gång efter annan, år efter år, se hur kommunen brister både i lovgivning och tillsyn när det gäller PBLs vardamhetsberämmelser. Plastfönster med breda karmar och bågar på ett blåklassat funkishus. Löjlig kritik säger fastighetsägaren, en av kommunens största entreprenörer inom entreprenadmaskiner, i en replik i tidningen. Den saken är nu upp till Karlstads Kommun att avgöra. En blåklassning borde rimligen innebära det normala kravet – fönster ska till form, material, indelning och proportioner vara lika ursprungliga. Eller gäller andra regler i Karlstad, än i övriga landet?”.
Citatet ovan kommer från Peter Sörensens Instagram-konto (Sörensen är Svenska Byggnadsvårdsföreningens länsombud i Värmland) och sätter fingret på en öm punkt i detta land: hur Plan- och bygglagen tolkas. En blåklassning är nästan att jämföra med en byggnadsminnesförklaring och därför måste minsa ombyggnad ske varsamt. Såhär skriver Stadsmuseet om denna skyddsklass: ”Blått är den högsta klassen och omfattar synnerligen kulturhistoriskt värdefull bebyggelse som motsvarar fordringarna för byggnadsminnen i kulturminneslagen”. Att så,som i detta fall, byta ut ursprungliga fönster mot moderna av avvikande typ är inte förenligt med blåklassning. Antingen är kommunen helt inkompetent eller så ser man genom fingrarna. Ingetdera är bra och i detta fall tycker jag att man bör återställa fasaden. Gör man inte det, så finns det i ärlighetens namn ingen orsak att blåklassa längre.
I Karlstad har vi inte samma klassificeringssystem som i Stockholm. Här är röd den högsta klassen och blå den lägre. Här kan man läsa mer om programmet: http://karlstad.se/bygga-och-bo/bygglov-tillstand-och-fastighetsfragor/kulturhistoriska-byggnader/karta-med-kulturhistoriska-byggnader/
Instämmer dock att det är en miss att man godkänt byte till avvikande fönster av plastmodell.
Kommunen jobbar nu med att uppdatera kulturmiljöprogrammet och att inventera fler områden.