1957 släppte Elac Electroacustic GmbH en ny skivväxlare, en efterföljare till de populära modellerna PW5 och PW6 som tillverkats i några år och som kom att finnas kvar i modellutbudet ännu ett par år. Den nya modellen fick beteckningen PW9 och kom även i en stereoversion som benämndes PW90.
Denna skivväxlare har ett smått fantastiskt sätt att ta reda på skivans storlek innan den släpps ned. Tonarmen är på översidan försedd md två små gummihjul och en liten hake. När man slår på apparaten åker tonarmen in under skivhögen, höjs sedan lite och börjar åka utåt, steg för steg. För varje steg försöker den sedan åka inåt igen för att se om den hittat en skivkant. Hittar den ingen skiva, slås den av. Lite svårt att förklara, men här finns ett klipp som visar den i aktion. Man kan blanda skivstorlekar hur som helst, skivväxlaren kommer alltid att finna rätt storlek och sätta ned tonarmen på rätt ställe. Genialt, men kanske inte så skonsamt mot skivorna, även om jag inte märkt att gummijulen på tonarmens ovansida repat några skivor.
Växlaren är monterad i en trevlig väska med lock och jag köpte den för 99 kronor i höstas. Den var dock inte riktigt användbar, ty samtliga gummiupphängningar hade torkat och behövde bytas. Mellanhjulet till drivningen hade också torkat och jag beställde ett nytt. Den långa pinnen, den man använder när man vill växla skivor (och lägga på upp till 10 stycken) saknades. Den kallas SA-72 och är inte lätt att hitta. Däremot hade jag en SA-73 som sitter i de nyare 60-talsmodellerna. Den gick faktiskt att använda efter några smärre justeringar.
Pick-upen fungerade visserligen, men lät intre bra, det gör i princip aldrig gamla kristallpickuper. Kristallen har åldrats och gummit har blivit hårt så jag bytte den mot en Pfanstiehl P-226 och justerade sedan ned nåltrycket till 4,6 gram. Resultatet är en mycket trevlig skivväxlare som dessutom är både snygg och portabel!