I korsningen där Linnégatan möter Narvavägen och Banérgatan låg från förra sekelskiften fram till 1960-1961 ett imponerande jugendhus med minst lika imponerande lägenheter. Innan rivningen dokumenterades fastigheten och bilderna finns tillgängliga på Stockholmskällan. Om tittar noga på bilden ser man att det fanns et ateljévåning högst upp till höger på 4 tr. Ett rum på samma våningsplan hade dessutom extra hög våningshöjd.
I trappspindeln hade en rund hiss av tämligen blygsamt format anordnats. Jag är lite osäker på det där med hissar, men den skulle mycket väl ha varit insatt när huset byggdes.
Renoveringsgraden verkar ha varierat i de olika lägenheterna, men över lag verkar det mesta ha bevarats. Kakelugn och dörröverstycke är verkligen en prydnad för detta rum. Under denna tid inspirerades kakelugnsmakarna av gamla 1700-talsugnar och man nytillverkade t.o.m. vissa modeller.
Vad sägs om denna elegans? Den förr så populära nyrenässansen hade blivit omodern när detta hus byggdes, istället började man intressera sig för svenskt 1700 som kom att bli omåttligt populärt under 1900-talets första decennier.
Dessa rum! Jag är bra nyfiken på om det kan ha funnits ytterligare en kakelugn i samma utförande i rummet, för att skapa balans. Så gjorde man då och då och då främst i stora rum. Valvet och den höga panelen i det inre rummet är verkligen något alldeles extra.
Och här har vi köket. Vedspis och gasspis, den senare verkar vara av senare datum. Det bör dock ha funnits en gasspis redan från början. Notera vägghyllorna och den sparsamma inredningen. Köket är heller inte särdeles stort. Redan på 90-talet började de krympa i storlek och framförallt i hörnvåningar blev de små, mycket beroende på att det blev trångt mot gårdssidan i denna våningstyp (men desto mer plats åt gatan – men dit kunde man inte förlägga köken!).
Ett välinrett serveringsrum med diskbänk för finporslin (blev vanligt på 90-talet i större våningar). Som ni ser så verkar huset ha moderniserats och försetts med centralvärme (elementet till höger). Till vänster en väl tilltagen tavla med 10 siffror, en för varje punkt i våningen där en ringklocka fanns installerad. När någon i hushållet tryckte på en knapp, ringde det i serveringsrummet och av tavlan kunde man utläsa var. I matsalen var det vanligt med en knapp under bordet eller en sladd ner från taket.
Det är verkligen att beklaga att detta vackra hus revs, framförallt för att det var så välbevarat. Det hus som restes i dess ställe verkar dock vara av rätt hög klass och jag är mycket nyfiken på dess inre.