Den borgerligt betonade kärleksromanen är knappast den mest gångbara av genrer idag och utspelar den sig i svunnen tid och dessutom handlar om flickan av folket och mannen av börd kan det nog vara svårt för författaren att bli utgiven. Birgit Th. Sparre var en dam som skrev åtskilligt med historiska kärleksromaner och på sin tid sålde de som smör i solsken.
De unga baronerna (1950), en volym som ingår i sviten om Glimringe glasbruk och som utspelar sig vid 1800-talets mitt. Serien bygger delvis på autentiskt material från Limmareds glasbruk i Södra Åsarps socken som ägdes av en släkting till Sparre. Den unga, vackra och fattiga Edita blir kär i den undersköne baron Viggo. Lagom till bröllopet kommer Viggos attraktive bror Max på besök och Edita inser att hon valt fel make.
Sparre är en god berättare och skildrar en brokig skara människor av olika samhällsklasser, dock främst de övre skiktet. Har man läst någon av Sparres självbiografiska volymer, där hon berättar om sin bardom och alla original i trakten, är det lätt att känna igen sig. Den tidens människor var inte direkt strömlinjeformade och trodde dessutom på skrock och folktro, precis som allt annat som idag vädrats ut ur garderoben.
De unga baronerna är en lättläst och underhållande roman som med fördel kan användas för att få en stunds förströelse. Dessutom lär man sig åtskilligt om livet vid ett glasbruk vid 1800-talets mitt när fotogenlampsglasen orsakar hausse på marknaden. Sparres efterforskningar var grundliga och hon hade god hjälp av sin mor som var en entusiastisk amatörfolklivsforskare.