Astarte, Karin Boyes roman utgavs år 1931 och jag tror nog att den inte är speciellt känd idag. Kris och Kallocain hör numera till de mer omtalade. Astarte är en rar skildring av Stockholm runt 1930 och främst är det nöjes- och modestockholm som skildras vilket görs en aning indirekt, för det är i de kretsarna som bokens huvudpersoner rör sig. Den 16 år gamla Britt Landers har något av en huvudroll då hon kommer inflyttandes från småstaden och sätter hjärtan i brand. Britt är dock ingen slampa, hon är en mycket rar och försiktig tös.
Och Astarte? Ursprungligen var hon en fruktbarhetsgudinna hos fenicierna och kanaaniterna. I Boyes roman är hon den nya tidens skyltdocka, en skyltdocka vars kläder är helt omöjliga att motstå.
Bokens kapitel är ibland att likna med kortare noveller som i vissa fall ligger lite vid sidan om huvudberättelsen. Detta gäller framförallt det fina avsnittet som handlar om ull och som är verkligt poetiskt skildrat och samtidigt en smula kritiskt till den nya industriella tiden. Astarte är en bok som jag kan rekommendera, så läs den!