En vacker kväll tog jag en tur till Ersnäs för att titta på lador som finns i riklig mängd i området. På vänster sida av vägen ut mot Svartskatan ligger åkrarna på rad. Rätt smala remsor som är uppdelade på gårdarna i byn. De flesta brukar inte idag och har så sakteliga börjat växa igen men av det syns inte mycket än.
På åkrarna finns ett stort antal timrade lador. De som ligger närmast E4:an är reparerade, men längre in finns det gott om lätt förfallna byggnader. De flesta har visserligen tak så de kommer att stå många år än, men sakta, sakta sjunker de länge ned i marken och ruttnar nerifrån.
På en åker stod en spantrad lada vars takstickor nästan helt ramlat av. I ladan, som var rejält uppsågad, stod en gammal skördetröska. Så vackert, men så tråkigt att den står där och rostar sönder.
Några lador var helt bortom räddning som denna. En timmerhög var det enda som fanns kvar. Tråkigt tycker jag som inte alls ser fram emot att fler och fler åkrar sakta växter igen och ladorna försvinner. Till slut blir allt åter skog. All mark som odlats upp med stor möda och besvär återgår till naturen.