Detta är Lincoln Continental Mark II, en enastående amerikansk lyxbil som bara existerade under de två modellåren 1956 och 1957. Den var ytterst dyr och kostade dubbelt så mycket pengar som en Cadillac, d.v.s. 10 000 $ men trots denna väl tilltagna summa förlorade Lincoln över 1 000 $ per producerad bil. För 10 000 fick man en ultrabekväm bil som var hantverksmässigt byggd vilket resulterade i en finish som endast gick att jämföra med europeiska lyxbilar. Något som var mycket ovanligt i USA, där även bilar av mellanprisklass kunde ha halvdan lack och taffligt monterad inredning.
Ovanligt var också den strama karossen som var nästan helt fri från onödiga kromdetaljer. Continental Mark II har mer gemensamt med 50-talets Mercedes än med sina amerikanska konkurrenter, vilket också ”Bill” Fords tanke (Lincoln hörde till Fordkoncernen och styrdes vid denna tid av Edsel Fords son William Clay Ford som i sin tur var barnbarn till Henry Ford, grundaren av Ford). Här några bilder som i detalj visar Lincoln Continental MK II utsökta linjer.
År 1958 var denna lyxbils saga all och Continental blev istället en lyxigare version av den vanliga Lincoln-modellen. Det var först på vårvintern 1968 som Continental återkom som en egen modell i form av Mark III. Det är också en imponerande skapelse, men den är inte på långa vägar lika exklusiv som femtiotalets prestigemodell, däremot är de mycket tilltalande formgivna och är verkligen favoriter i min smak. År 1972 var det dags för efterföljaren, Mark V, och 1977 kom MarkVI som på bilden ses Emilio Pucci edition.
När jag hittade bilden ovan insåg jag dock hur pass gammaldags bilen framstår jämfört med den ultramoderna och mycket tjusiga byggnad som är Continental-divisionens kontor. Vilka linjer! Jag är väldigt svag för denna typ av byggnader och verkar aldrig få riktigt nog av dem. Detta utan att på något sätt förringa Continental MK II.