På SvD brännpunkt har tidigare två artiklar publicerats som behandlar hur byggvaruhusen förstör byggnadsarvet och hur ovarsamt många lägenheter behandlas när de skall moderniseras. Nu undrar jag: vilket ansvar har mäklaren?
Nyligen lades en 5-rummare på Nybrogatan i Stockholm ut till försäljning av Lagerlings Fastighetsmäkleri. Det blivande hemmet har varit kontor och jag antar att det rör sig om en tidigare avstyckad stor lägenhet. Trots kontoriseringen är våningen relativt välbevarad med bland annat ett flertal kakelugnar, stuckaturer, dörröverstycken och påkostade snickerier. Hur den är disponerad framgår av planritningen.
Lagerlings skriver: ”Med attraktivt läge i högklassig 1880-talsfastighet vid Östermalmstorg ligger denna vackra våning i ett omfattande ombyggnadsbehov. Fyra kakelugnar i original, högt i tak och bevarade stuckaturer. På uppdrag av Brf Riddaren 12 upplåtes denna före detta kontorslokal för ombyggnad till bostad. Lokalen saknar idag kök och badrum. Stora möjligheter för den som själv vill skapa en unik bostad med bästa läge invid Östermalmstorg och nära såväl till Strandvägen som Stureplan.”
För att bredda målgruppen har Lagerlings tagit fram ett radikalt förslag på ombyggnad som går ut på att den åt gården belägna forna matsalen, med stjärnparkett och grön kakelugn som troligtvis ritats av Tryggelin för Rörstrand, styckas upp och förvandlas till två sovrum samt ett smärre bibliotek! Som om det inte vore nog ryker ytterligare en kakelugn när det andra rummet åt gården förvandlas till walk-in-closet och badrum.
Lagerlings förfarande är på intet sätt unikt, snarare är det regel än undantag att ett förslag på hårdhänt ombyggnad presenteras i mäklarens prospekt var gång en välbevarad lägenhet är till salu. Oftast är det köket som flyttas till vardagsrum, hall eller större rum åt gatan till. Gemensamt för samtliga förslag är ett den ursprungliga planlösningen inte duger, att lägenheten helt måste anpassas till dagens ideal och att vilka medel som helst är tillåtna.
Att mäklarna låter ta fram olika ombyggnadsförslag är i sig inte underligt då det finns pengar att tjäna om det blir fler spekulanter på ett objekt, men man kan tycka att de på något sätt borde ta sitt ansvar och någonstans dra gränsen för vilka byggnadsvärden som får offras. I detta fall tycker jag verkligen att de har gått för långt när de till och med rekommenderar att man skall plocka ned kakelugnar och förstöra en vacker stjärnparkett. Båda dessa detaljer hör till de attribut som man annars är snar att framhäva när gamla vackra våningar bjuds ut till försäljning.
Det vore mycket intressant att veta varför det är så mycket som inte duger i vårt tid. Att nästan allt måste byggas om från grunden för att bli riktigt tilltalande. .
En radikal finanskris kommer säkert att råda bot på detta.
Ett aktuellt exempel på en allt annat än varsam ombyggnad är Filippa Knutssons våning på Wallingatan (Uppdatering: länken fungerar inte längre). Att en och annan stenrik modekärring bygger om så radikalt ser dock inte jag som något större problem (även om det är synd att kakelugnarna åkte ut så hamnade de iallfall hos en byggnadsvårdsfirma – värre gick det nog för stuckaturer och eventuella dörröverstycken). Jag kan heller inte säga att jag är emot att man bygger om sitt hem radikalt, däremot ogillar jag starkt att alla gör det och på ett synnerligen trist sätt.
Jag har i åratal hoppats på en stor finansiell kollaps över hela västvärlden då detta förmodligen är det enda som kan rädda de återstående vackra gamla husen och lägenheterna – i synnerhet i Sverige ”where money is no object!” och den typen av miljöer som existerade när jag var barn på 1950-talet och under hela ’60-talet uppenbarligen ej längre existerar.
Flytta köket i en lägenhet?!? HUR går detta till då stamrören finns belägna där de har funnits sedan fastigheten byggdes! Jag häpnar över alla idiotiska moderna idéer vad inredningar beträffar. Själv vill jag absolut INTE ha ett kök som går i ett med ett vardagsrum! VAD är detta för idéer? Köket ska vara avskilt från alla möblerade rum!
Jag är ytterligt förvånad över att vackra gamla kakelugnar rivs ut i nutiden. Detta skedde s.a.s. ”wholesale” under 1960-talet, men nu? Varför? Även om en del inte går att använda längre som värmekälla så är många kakelugnar enaståenda vackra, unika detaljer i ett hem.
Jag anser att det är djupt tragiskt att somliga bygger om en vacker gammal lägenhet (eller ett vackert gammalt hus) så radikalt att resultatet inte har något som helst samband med fastighetens byggår och ursprungliga utseende. Problemet här är att den nye ägaren endast förvaltar bostaden. En dag kommer denne ägare att dö eller sälja bostaden, och då är det mycket troligt att framtida spekulanter kommer att bli förfärade över den vandalisering som skett.
– We do not truly own a house or an apartment; we are merely the custodians of these. –
När alla vackra ursprungliga detaljer väl rivits ut är de borta för alltid. Man kan möjligen återställa en del, om man har råd, tid och energi nog men det kommer aldrig att bli som det var ursprungligen. Mycket förr i tiden var gjort för hand av skickliga hantverkare. Materialkostnaderna har också ökat katastrofalt.
Om planlösningen gjorts om radikalt går det väl också att göra om den igen men det blir både dyrbart och besvärligt.
Det är alldeles uppenbart att alltför många nutida svenskar, i synnerhet i Stockholm, har alldeles för mycket pengar att disponera – eller är det möjligen bankerna som är alltför benägna att låna ut stora summor?