När jag var liten, fick jag alltid av en släkting i en närliggande by frågan om jag lärt mig köra traktor. Detta var på 70-talet och jag hade inte hunnit fylla tio år så svaret blev naturligtvis nej. Jag antar att frågan var av den art som gubbe i by lämpligen ställer till släktings lilla son i annan by. Farbror Lasse var en trevlig prick, så det var inte fråga om att vara spydig. Han var bara intresserad.
Farbror Lasse, inte att förväxla med farbror Lasse på Lantmännen, var jordbrukare och hade en mycket fyllig, för att inte säga klotrund, fru som kommit från Finland till Sverige under krigsåren och pratade med verkligt framträdande finsk brytning. Hon var rar, men man var lite rädd för henne eftersom det var svårt att förstå vad hon sa.
Familjen hade också slåttarstuga bortåt Åskogen till.
Jag minns inte när jag första gången rattade en traktor. Jag kommer bara ihåg att jag satt i pappas knä och fick styra emellanåt. Så gott det nu gick. Vi hade inte styrservo på traktorn dåförtiden.
Ett minne har jag dock som etsat sig fast. Det var när jag satt i min farbrors gula Cartepiller (jag ser nu att det heter Caterpillar). Det var en väldig maskin tyckte jag och utsikten var slående. Innertaket var av perforerad plast och det luktade nytt om hela maskinen. Tyvär har jag ingen bild, men denna hittade jag på nätet. Farbrors maskin såg dock inte riktigt ut så ɃŲ.
