När jag var riktigt liten, praktiskt taget nyfödd, tog mig pappa med till tant Augusta för att visa upp den förstfödda. Hon var då änka och några år senare tror jag hon flyttade eller dog. Det är mycket länge sedan och under alla år som gått har hennes och Alfreds hus stått tomt. När jag var liten gick det fortfarande att se spår av den trädgård som de anlagt. Pengar hade de ej och inte var de särskilt angelägna att skaffa jobb. Trädgårdsskötsel tyckte de dock om och med en praktiskt taget obefintlig budget, skapade de en originell och vacker tomt. Nu växter det sly överallt, men för 25 år sedan kunde man ana var gångarna gått och var plantorna stått.
Huset är mycket förfallet vilket nog mest beror på att någon har krossat många av rutorna och brutit sig in. Taket är fortfarande helt, så det lär dröja innan det rasar samman. Det är ett vackert hus, troligen byggt under på 10-20-talet. Där finns två rum och kök på nedre botten och en vind som jag inte vet om den någonsin inreddes.
En tant i min by berättade en gång om hur hon och en annan dam blivit inbjudna på surströmming hos Alfred och Augusta i deras slåttarstuga åt Åskogen till. För att vara på den säkra sidan tog de med sig både strömming och potatis. Tur var väl det, ty när de kom fram visade det sig att de inte hade något att bjuda på.
Ser ni sovrummet? Nedanför sovrumsfönstret var det en gång utsikt över den lilla å som slingrar sig genom byn.
Jag hittade en gammal bild på familjen, kanske tagen på 40-talet. Jag vet inte.
