Få saker vållar så stora slitningar inom mig som hur jag skall förhålla mig till individens frihet kontra statens (och kommunens) styrning. Jag avskyr när jag inte får göra som jag vill, när lagar och regler sätter hinder. Likväl tycker jag att det individen behöver hjälp på traven för att samhället skall bli så bra som möjligt. Jag tycker till exempel att gemene man konsumerar för mycket skit och därför vore det bra om det fanns regler som gjorde det dyrt att bete sig på det sättet tillika högre skatt på fet och dålig mat osv mm. Regler som gör det dyrare att byta ut och billigare att reparera/underhålla vore bra för att få bukt med resursslöseriet. Jag skulle också vilja ha ha strängare regler som förhindrar att man förvanskar värdefulla byggnader. Allt detta inkräktar verkligen på individens frihet, men då jag hör till dem som inte tror att gemene man vet bäst, så tycker jag att det är en bra lösning.
Jag har noterat att få saker binder människor samman så som ilska mot styrande. Plötsligt har man något gemensamt med människor som man kanske inte alls kände någon samhörighet med. Det låter kanske konstigt, men jag tror att det är lättare vara purken på staten än på sin granne.
Detta med att inte lita på gemene man tyder onekligen på en dyster syn på mänskligheten. Å andra sidan vände sig Orfeus om när han hämtade upp Eurydike från underjorden trots att han inte fick, precis som Adam och Eva, trots bättre vetande, åt av den förbjudna frukten.