Anders Wahlgrens dokumentärer må ha sina fördelar och vara nog så intressanta, men jag blir lite trött på allt detta ”det var bättre förr”. Vad han än skildrar så var det bättre förr. Det vore intressant att tänka sig en Wahlgrendokumentär som om 70 år romantiserar de USA-inspirerade shopping malls som finns intill snart sagt varje större stad i detta land. Samma malls som i stor utsträckning utarmat stadskärnorna och tagit död på Domus- och Tempo-varuhusen.
Nu är jag inte den som hyllar rivningarna i våra svenska städer. Vad det gäller Stockholm så tycker jag att det räckt med Hötorgscity och Sergels torg. Regerings- och Malmskillnadsgatorna borde man ha sparat, likaså Brunkebergstorg och kvarteren söder om Hamngatan. Och Hamngatsbacken!
I många mindre städer byggdes vackra varuhus, åtminstone till en början, men skalan blev allteftersom alltför stor och hela stadskärnor försvann. Tänk, om man byggt ett eller ett par varuhus, i lämpligt format, och sedan sparat den gamla bebyggelsen. Inte bara sparat i allmänhet och på ett sådant sätt att gemene man blir nöjd, utan låtit husen få behålla sina vackra fasader, fönster och dörrar. Personligen är jag urless på alla renoverade sekelskifteshus där inte en planka är ursprunglig. Likadant förhåller det sig med Domus-varuhusen. Vissa var mycket vackra, men efter moderniseringar ser de ut som kom-och-hjälp-mig. Se bara bilden ovan från Karlstad och notera den vackra byggnaden och de gamla fina husen runtomkring. Jag antar att de gamla husen nu är rivna och att varuhuset är kraftigt förvanskat och skitfult. Här ytterligare ett Domus, denna gång från Nyköping. Visst är det ståtligt?
Kommande decennier är alltid farliga för ny bebyggelse, men ju längre tiden går, ju lättare är det att finna skönheten i dem, även för ett otränade ögon.