Jag har inte läst Johanna Ekströms Om man håller sig i solen och är inte så säker på att jag verkligen vill göra det heller. Jag är inte helt road av den genre som jag antar att man kan placera hennes alster i (men kan samtidigt tänka mig att den blir intressant många år fram i tiden). Under Johanna Ekströms uppväxt bodde familjen Wästberg/Ekström i ett gammalt hus ute vid Stora Skuggan på norra Djurgården. En riktig idyll och två föräldrar som älskade det vackra har jag förstått när jag läst ett par recensioner.
Under dessa år på Djurgården skrev Margaretha Ekström en bok som gavs ut på Bonniers 1979. Om naturen vid Stora Skuggan heter den. Den innehåller mestadels naturbetraktelser, men då och då skymtar vardagslivet förbi. Skymtar förbi gör även Virginia Woolf, som upptagit en stor del av Ekströms liv. örutom den svenska översättningen av Orlando, har hon överfört åtskilliga böcker om denna kvinna till svenskan.
Om naturen vid Stora Skuggan är ingen märkvärdig bok, men den tål att läsas.
Boken om naturen på Stora Skuggan kom på engelska 2001, hos en förläggare i Philadelphia: ”Reflections on Nature in a Stockholm Park”.
En bok av Margareta Ekström som jag tyckte mycket om när den kom för drygt tjugo år sedan är ”Kvinnan som reste med Montaigne”, kanske skulle jag läsa den på nytt nu. I min recension av denna lekfullt lätta blandning av roman och dagbok påstod jag att den var en av det årets (dvs 1981) elegantaste böcker, med precisa iakttagelser och en lätthet i stilen. Den handlar om en 33-årig konstskribent i en sydsvensk tidning som bryter upp ur sitt äktenskap när mannen varit otrogen. Hon bilar ner till ett slott utanför Heidelberg, läser Hermann Hesse och Montaigne, får nya kontakter, upplever en intensiv kärleksnatt, osv.
Jag skrev bland annat så här:
”Men allt detta, som man har lätt att leva sig in i och engagera sig för, är bara halva boken. Då och då avbryter Margareta Ekström sin uppdiktade historia och sin uppfunna konstskribents framfart med utdrag ur den egna dagbok hon fört samma sommar som boken skrevs. Därmed uppstår märkliga effekter, ironiskt lekfulla kommentarer visar på skillnaden mellan liv och dsikt (…)
Om man ska gå vidare och spekulera om sambandet mellan liv och dikt, och det inbjuder boken till, så är förstås de autentiska dagboksanteckningarna på sitt sätt litteratur, om också kanske inte tillrättalagda eller skrivna med tanke på läsaren. Men nu finns de med i romanen och ger en extra, lekfullt gäckande, dimension åt den. Och läsaren kan välja själv: att läsa med inlevelse eller med distans, eller bådadera.”
Den måste jag läsa! Vilken spännande romanidé. jag har träffat Ekström och tyckte att hon var mycket sympatisk. Bildad på alla de sätt och mycket fascinerande person.
Det är inte så att alla din kritik finns utgiven eller så? Tänker på Klara Johansons volym med det namnet som jag tycker mycket om. Tänker att dina texter skulle bli en minst lika intressant volym.
Tack för din vänliga fråga, och tanke. Du kan nog låna mina fyra samlingar artiklar och recensioner om svensk och nordisk litteratur på Stockholms stadsbibliotek (de får kanske beställas fram från något lager). Titlarna på två av dem var jag nöjd med: ”Svenska krusbär”, och ”Strindberg & Co”. Om du går in på Dixikon.se hittar du en del av mina skriverier från de senaste tre åren. Annat finns förtecknat på bibliotekens Artikelsök och i Mediearkivet. Du kan också kolla – om du nu skulle vara intresserad av det – min selektiva bibliografi som du hittar om du skriver in mitt namn på Wikipedia.
Ah, de finns. Grymt! Då skall jag låna och ta med mig när jag reser norrut. Gillar att dina texter är mer som recensioner var förr (detta är beröm!). Dagens texter handlar inte alltid om böckerna och författaren, dessutom är de kanske inte så välskrivna. Jag måste erkänna att jag googlat dig, men inte läst litteraturlistan, det var dock ett tag sedan.