Dessa kärlekshistorier som knoppas, blommar och vissnar i det tysta. Jag tror att de inte är så vanliga längre.
Det mest gripande jag hört var en ung kvinna som förlovade sig med en man. Med honom var hon förlovad i över fyrtio år, men de flyttade aldrig samman. Under denna tid närde hon skira drömmar om en annan man, som bodde allena i sitt hus. Ni skall inte tro att kärleken inte var besvarad, ty det var den verkligen. Men inte slog hon upp förlovningen för det.
De två älskande älskade aldrig några andra och förblev ogifta livet igenom.
Mycket stilig bild på din farmor.
Nej, man får verkligen hoppas att sådant inte händer längre. Jag blir nästan arg när jag hör talas om människor som gör så där. Misstänker att det låg tonvis av social kontroll bakom, ”Inte kan man väl slå upp, vad skulle folk tänka … ” Tre liv bortkastade på något vis.
Ja, nog lär det ha legat tonvis av sociala riktlinjer över de två som gjorde att de aldrig blev ett. Det är verkligen skönt att det blivit bättre på detta område.
Bilden kan vara tagen av Årtagsfilosofen eller hans bror. Fick den av honom.
Sorgligt men vackert på samma gång! Blir helt salig när jag hör sådana här kärlekshistorier.. Drömmer mig bort till annan tid och annan plats.
Fast det är ju rätt tragiskt att de aldrig fick varann. Vem vet, de kanske inte ens passat för varandra om de kommit samman. Dock att det finns ett romantiskt skimmer över dem.
ps. fotografiet med din farmor är ju alldeles förträffligt!
Sorgligt öde. Men vacker bild. Påminner mig om kustbyarna vid Kalix.