En mer bortglömd europeisk vardagsbil än tyska Ford Taunus får man leta efter. Volvo, Opel och Saab ser man med jämna mellanrum, men ytterst sällan trafikerar en Taunus från 60-talet vägarna. På bilden ovan en 17M eller kanske är det en 20M (skillnaden var 4- eller 6-cylindrig V-motor) som visar vilken trevlig USA-inspirerad bil Taunusen en gång var. Tyskamerikanare, brukar jag kalla dessa korsningar mellan europeisk måttfullhet och amerikansk vräkighet.
Naturligtvis har Taunusen en fin inredning med både krom och galon och i många fall även rattväxel på amerikanskt manér. Den sportiga modellerna med tillägget TS i namnet hade dock separata stolar och golvväxelspak. Jag gillar faktiskt det arrangemanget, iallfall om motorn är stark och växellådan bara har tre växlar (tvåan och trean, om om man jämför med en fyrväxlad låda, är då sammanslagna till en utväxling däremellan). Man känner sig inte lite speciell, när man åker omkring i trafiken med ena handen på ratten och den andra lätt vilandes på en växelspak som påminner om ett rejält tilltaget blinkerreglage. Och så praktiskt sen, om man har helsoffa fram, för då kan man sitta tre där framme.
Här en lustig tysk film om Ford Taunus 17M, bilen som tydligen kan köras av damer om så krävs.
Bilarna i filmen tillhör generationen P3 och på bilderna ovan P5.
Åh. Brukade se en gråvit 17M för en del år sedan där jag bodde då. Med hel soffa fram. Tvådörrars, om jag minns rätt. Men när såg man senast en Taunus ur den sista generationen, den som tillverkades fram till början-mitten av åttiotalet? MInns dem som väldigt vanliga då, tillsammans med den något större Granadan. Försökte övertala min far att välja Ford istället för Opel. Förgäves. Det blev inte ens en Ascona. Det blev en Kadett. Benprotes-beige.
Vilket öde m Kadett! Rekord m sexa är också en fin modell, jag tror att det var den som blev Granada på 70-talet. I mitten på 60-talet monterade man kapitänsexan i den relativt lilla Rekorden och det blev en snabb bil. Tyvärr tror jag inte att man anpassade chassit mm, så vägegenskaperna blev som de blev.
Taunus är mycket ovanliga idag. Har dock sett en eller två på senaste tiden. Brukar kolla Blocket också och fann en fin vid TS m separata stolar. Vit m vit/blå inredning. Mycket tjusig! Mamma hade en Rekord -57 som hon tyvärr sålde för ett par år sedan. saknar den, trots att den var allt annat än snabb. Dock mycket bensinsnål och behändig på alla vis.
Åh nu när du påminner så minns jag min storasysters P5:a, ljusblå med blå galonklädsel samt rattväxel. Den köptes ny av min mamma och syrran måste ha fått den i början av 80-talet, hon körde den en bra bit in på 90-talet. Det kändes fritt, luftigt och samtidigt mysigt att åka Taunus minns jag.
Luftigt, det kan jag tänka mig! Det är alltid bra sikt i de där bilarna. Avskyr de feta A-stolparna i dagens bilar som tillsammans med backspeglarna tar bort så pass mycket sikt att man kan missa en fotgängare.
Grannfamiljen hade en sådan när jag var liten. Har för mig att den var turkosfärgad. Väldigt fin. Alldeles nyligen såg jag ett roligt foto där bilen var med – fast det är ju i svart/vitt. Reklamfilmen är ju patetiskt rolig. Dessa hurtiga tyskar!
Benprotes-beige låter mycket dystert.
Åh, du borde köpa dig en Taunus att ha på Gotland och tuta runt i på somrarna! Enligt vad jag förstår av reklamen, lämpar den sig även för damer.
Hej
jag är en lycklig ägare till en FORD TAUNUS 20M 1965
Vill ni ochså bli det så finns där 45 st 20m kvar i landet
PS översta bilden är en 17m (inga lister längs sidan men det kunde man beställa till) men i detta fall så har jag koll för jag har hela reklambrochyren
Kul! Hur är bilen att köra? Är den bekväm, relativt tysk? Jag har en Opel Kapitän från 62/63 som är trevlig på alla de vis. Stabil på vägen och bekväm.
Hej
ja den är mjuk i gången, skivbromsar 0.8 milen
motoren v6 var ny 65 använs än i dag av ford
precis som kapitänen så är det en liten amerikanare