Tyvärr missade jag stora delar av det där Uppdrag granskning när imamerna ger råd till utsatta kvinnor. Lite såg jag och det bara inledningen hos en äldre dam som är änka efter en turk. Damen ifråga har varit antropolog och under många år bosatt i Turkiet. Maken hennes var domare och hade hög status i samhället som domare tenderar att ha. Han var också en känd person, ty på natten drev han en illegal spelhåla som var mycket populär. Muslin var han också, men både han och familjen var tämligen moderna av sig. Jag frågade tanten hur han behandlade henne. ”Det var jag som behandlade honom, det skall du veta” sade hon och jag tvekade inte en sekund på vem som bestämde i det hushållet.
Denna rätt stora, vita kvinna kom till Turkiet på 50-60-talen och förälskade sig genast i landet och människorna. Så småningom även i mannen i fråga och de gifte sig raskt. Hans systrar var dock mycket skeptiska mot denna yrkesarbetande kvinna som inte brydde sig om att måla sig och köpa exklusiva toaletter från modehusen. De gjorde sitt bästa för att ändra på sig, men då hon hade bestämt sig för att inte höra på det örat, lade de efter en tid ned vapnen och allt blev tämligen frid och fröjd. Jag frågade henne hur det gått om hon varit en blyg liten blå viol? ”Då hade de slukat mig med hull och hår” svarade hon.
I de fattiga delarna av Turkiet var det som regel mer gammaldags, men i de burgna kretsarna kunde man leva lite som man ville. Enligt vad jag förstod av vårt samtal, är dock Turkiet betydligt mindre konservativt än andra länder där islam härskar. Jag, som inte vet mycket om allt detta, tyckte att det var ett mycket intressant samtal.
Vilket spännande liv!
Hon borde skriva sina memoarer. Som Sigrid Kahle!
Du får försöka övertala henne! Sigrid Kahles bok är fantastisk.