Det är mycket möjligt, att namnet Teje mer eller mindre har fallit i glömska, men en gång på 10-20-talen var Tora Teje den mest uppmärksammade kvinnliga aktrisen på Dramaten och Svenska teatern. Mycket elegant klädd, försedd med vinthund och en förmögen make, Herman Sylwander, som drev ateljé Jaeger, hade hon alla förutsättningar att bli omtalad. Detta läser jag i Claes Sylwanders bok om sin mor, Oh Gud, vad vi haft roligt! (Wiken 1993).
Född 1893 i ett fattigt hem vid Hornskroken, åt Hornstull till, var det en verklig klassresa Tora Johansson gjorde när hon så småningom fann sig i eget hus på Tysta gatan 14 vid Karlaplan. Redan som 15-årig började hon elevskolan genom att skriva födelseåret så slarvigt att ingen kunde läsa årtalet 1893. Efter ett år uppdagades sanningen, men eftersom hon ansågs så ovanligt begåvad, fick hon gå kvar.
På Svenska teatern spelade Teje många gånger mot Gösta Ekman som blev en nära vän, precis som Karl Gerhard som också blev hennes sons gudfar.
När Pauline Brunius 1938 blev Dramatenchef, blev det slut på rollerna för Teje. trots att hon var anställd, var det ytterst sällan som hon tilldeldes någon roll. När Brunius 1941 blev sjuk, fick dock teje överta huvudrollen i Farmor och vår herre. Den blev en stor succé, som Brunius snabbt la ner, så snart hon kom på benen.
Farmor och vår herre sattes sedan upp igen, i slutet av femtiotalet, den gången under Gierows tid som Dramatenshef. Strax därefter var det Riksteaterns tur och den uppsättningen såg faktiskt min mor vilket hon fortfarande är påtagligt nöjd över att ha fått uppleva. Programmet ligger fortfarande och dammar uppe på vinden med en liten nog om vad hon hade på sig (mamma alltså, inte Teje).
Teje var också en pionjär på andra områden, ty hon åt verkligen så lite som bara var möjligt. Idag skulle man ha kallat det ätstörningar, men på den tiden var begreppet okänt. Bemärkta damer, var dessutom så ouppnåeliga, att man accepterade alla deras brister.
Vad roligt att du skriver om TT! Bilderna är fantastiska, hon verkar så oerhört modern och häftig! Sorgligt att hon blev så mobbad av Pauline Brunius. Jag har läst i någon av Karl-Gerhards memoarer att han uppträdde som PB i en av sina revyer och t o m hade lyckats luska ut vilken klänning hon skulle ha på sig på premiären så han lät sy en likadan. Han fullbordade det hela med ett par rejält utstående framtänder – ”Pållan” blev förhoppningsvis riktigt sur.
Min faster var barnskådis och turnerade med TT som var väldigt snäll och omtänksam mot henne.
Ber K G om ursäkt för att jag satte dit ett bindestreck.
Här kan man höra den roliga visan om Pauline, anspelningar både på den ”besvärliga” Teje och tänderna: http://www.youtube.com/watch?v=rL2MOG8N-L0
Hurra för youtube!
Ah, Pauline Brunius memoarer har jag, men jag har inte läst dem än. Hon verkar ha haft starka antipatier mot vissa inom yrket vilket kanske blev mest tydligt under tiden som Dramatenchef. Hon drabbades dock av sjukdom, vet ej vad, och maken gick ifrån henne, så slutet kan knappast ha varitså trevligt.
Som jag har förstått det var det väl en ofta ganska otrevlig konkurrens bland det tidiga 1900-talets teaterkvinnor. Teje, Märta Ekström, Inga Tidblad. Karin Kavli, Frida Winnerstrand m.fl. ska inte alls ha stått i så välvilligt förhållande till varandra alla gånger. Edvin Adolphson antyder i sina memoarer, vill jag minnas, att Brunius inte alltid tyckte om när kvinnorna tog alltför stor plats och satte sig upp mot henne. Hon och Harriet Bosse lär ha haft en del duster, även om Bosse förmodligen var svårare att göra sig av med än stackars Teje.
Själv har jag sett Teje i Erotikon och Häxan. Jag misstänker att det inte ger en helt rättvisande bild av hennes talang.
I Mauritz Stillers stumfilmskomedi ”Erotikon” från 1920 är Tora Teje strålande som den uttråkade överklasshustrun till en lätt disträ professor (Anders de Wahl). Hon har det roligare med en skulptör (Lars Hansson). Å andra sidan tröstar sig professorn med en snärtig flicka (Karin Molander). Ett par fantastiska flygsekvenser, Stockholm från ovan, finns också med, Det är en elegant film, en salongskomedi som säkert var mycket vågad i samtiden, och vars kvickhet och lätta handlag gjorde intryck på Ernst Lubitsch. Det märks i hans ”Ninotchka” (med Greta Garbo) som i sin tur lämnade spår i Billy Wilders ”Some Like it Hot”. Så det var kanske tack vare Tora Teje som Marilyn Monroe blev så bra…
Jag har inte sett Erotikon! Hur det gått till vete fan, men så är det. Brukar ju gå på Cinemateket i perioder. Vilken rolig film det verkar vara!