Den självförsörjande bjuder på middag, måste vara en av de knasigaste i boken 100 bjudningar. Denna dam, ty endast damer kunde vara självförsörjande vid denna tid, firar en väninnans förlovning. Så bittert det måste kännas för henne som fortfarande är kvar på glasberget, att lägga ut sina surt förvärvade slantar på en väninna som med största sannolikhet begått ett stort fel före äktenskapet och därför måste gå till prästen.
Hur som, på menyn står varma, pikanta smörgåsar (ansjovis och lök som gratineras med riven ost), gratinerade tomater fyllda med kalvbräss, fisk- och hummersallad, Kalvschnitzel à la Maintenon samt vingelé med frukt. Det är minsann inte någon dålig meny det där! Huruvida den självförsörjande har tillgång till hembiträda framgår ej, däremot står det att schnitzeln kan göras i ordning någon stund i förväg så att matoset hinner vädras ut ur våningen. Den avslutande gratineringen är riskfri om man tar matoset i beaktande.
Lite märkligt kan man tycka, att man idag är så förtjust i stekos, att man monterar upp köksinredningen i matsalen.
För övrigt ber jag att fp rekommendera Den självförsörjandes egen kokbok. Klicka på taggen nedan.
Underbara kommentarer om glasberget!
Numera har vi mycket effektivare köksfläktar så då går det att ha ’köket i matsalen’.
Glasberget är ett fantastiskt ord!
Nja, de flesta matsalar m kokvrå ligger i gamla hus och då får man klara sig med kofilterfläkt. Mig veterligt är det ovanligt att man tillåts montera fläkt med riktigt utsug.
Vad jag skrattade! ; ))
Lustigt, förresten att köket är så litet i Svalnäsvillan du visade häromdagen.
Men det varar väl inte så länge …
Du borde köpa kokboken! Skall skriva mer om den vid tillfälle.
Kök var inte så stora på den tiden.