Möbelarkitekterna Gunnar och Ulla Eklöf hade våningsbekymmer våren 1938. Som inbitna östermalmare ville de gärna bo i stadsdelen, men någon gammal unken våning ville de dock inte ha, däremot önskade de en helt moderniserad i ett gammal hus. Ulla Eköf beskriver deras svårigheter i en mycket rolig text. Läs och förundras över modets skiftningar.
Det nya hemmet i en gammal våning på Storgatan i Stockholm har en planlösning som till stor del överensstämmer med den tidens ideal. Avvikelserna från Gärdets lyxkaserner är verkligen smärre. Saknas gör dock den öppna spisen samt balkong. Personligen tycker jag att dessa radikala ombyggnader kan vara mycket lyckade. Förutom avsaknaden av brasa, saknar jag i detta hem ett större vardagsrum med två fönster och ett mindre sovrum.
Vilken idyllisk tid då det fanns så gott om lägenheter att folk kunde gå runt och välja och vraka!
Jag undrar om det hela inte är lite överdrivet.vad jag förstår var bostadsbristen rätt stor även på den tiden. Däremot tror jag att skillnaderna i hyra var betydligt större på den tiden. Jättebilligt och helt omodernt och helt modernt och jättedyrt.
Jag vet inte, min pappa berättade att på 20-talet fanns det så gott om lägenheter i Stockholm att folk till och med fick bo hyresfritt någon/några månader. Värdarna var så klart angelägna om att få uthyrt.
Oj! Jag hörde att när Gärdet var nytt var hyrorna så höga att det var svårt att få lägenheterna uthyrda. Minns också att när jag läste trenters farlig fåfänga så stod det där att det var bostadsbrist under kriget och mycket svårt att hitta våning (kanske pga pretentioner…).
Hur som, det låter mycket behagligt att ha det på det sättet! Våningar i drivor, bara att välja och vraka.