Jag har skrivit om Villa Engkvist tidigare, denna pärla bland bortglömda och nedrivna villor. Här har vi dock några nya bilder från ett reportage som Svenska hem i ord och i bilder gjorde 1939 hos Olle Engkvist med fru. När villan egentligen revs är oklart, men bara ett pr år senare, hade Engkvists flyttat till en takvåning i Marieberg för att ytterligare ett par år senare slå sig ner i en gammal malmgård i Gröndal.
Den södra fasaden domineras av vinterträdgården vars stora glasvägg släpper in allt det ljus som kan behövas under de mörka nordiska vintrarna.
Entrén ligger däremot mot nordsidan och är utförd i mahogny. Intill ytterdörren en hundkoja de luxe.
Även hallen går i mahogny och skjutdörrarna mot vardagsrummet är utförda i samma träslag samt försedda med flätat rotting som släpper in ett visst ljus. Genom det stora glaspartiet avtecknar sig det sörmländska landskapet, ty detta var innan Västberga industriområde blivit Västberga industriområde.
Så här skriver Martin Strömberg om besöket hos Engkvist: ”När man en solig sommardag viker av från den gamla allén vid Västberga och passerar grindarna till Olle Engkvists domäner, så är det dock inte villan, som i första han tilldrar sig uppmärksamheten. Det är istället den tre våningar höga byggnaden, som inrymmer byggnadskontoret, och den väldiga röda förrådsladan, som med sina femtio meter långa brädväggar ger intryck av ekonomibyggnaden till en ganska respektabel svensk herrgård”.
Vardagsrummet är verkligen magnifikt och hör till de vackraste rum jag sett. Det är både stramt och ombonat på samma gång. På golvet ligger stora tegelplattor i formatet 11×11 cm. Den elegant trappan upp till entresollplanet är klädd med räfflad elfenbensträ.
Från entresollplanet, där sovrummen nås, har man en sober vy över detta trivsamma allrum. Trots sina stora dimensioner, 11×11 m, känns det varken
Utanför vinterträdgården breder landskapet ut sig. Tomten var omsorgsfullt planerad och på så sätt kunde bland annat en tågspåren som passerade döljas. En närbild av vinterträdgården visar vilken fantastisk villa detta var. Här växte allehanda mer eller mindre exotiska växter.
Matsalen är, åtminstone jämfört med det stora vardagsrummet, en intim historia. Skjutdörren är även den av mahogny och försedd med flätad rotting.
Sovrummet är komfortabelt med ljusa möbler. Som ni ser är dörren mot badrummet helt uppglasad. Vågat!
Ett smärre restaurangkök! Notera vattenledningen som hänger ned från taket. Diskmaskin finns naturligtvis och i bakgrunden skymtar ett påkostat serveringsrum.
Slutligen låter Svenska hem oss besöka pannrummet. Villan värms bland annat upp med golvvärme och vad jag förstår konditioneras även luften.
Engkvist var känd för sitt sociala engagemang och till villan hörde en liten tvårumsvilla för personalen. Snyggt och prydligt, men uppenbarligen sträckte sig engagemanget inte till att bestå tjänstefolket med öppen spis.
Wow, så fint! Verkligen synd att det är rivet.
det är så märkligt att villan bara fick stå ett par år! Eventuellt std den kvar fram till 60-talet. Läs det tidigare inläggets kommentarer, där finns en diskussion om var exakt den låg och när den försvann.
Fantastisk villa du har hittat. Har svårt att tänka mig att den låg i sverige. Det yttre har vissa små drag som går att känna igen i svensk arkitektur men resten känns väldigt ovanligt, men fint. Det är mer generöst och lite hårt dekadent än man brukar se i sverige om man nu kan formulera sig så.
Får intrycket att du är från fel sida av älven… Hortlax FTW! 😉
Den är unik!
Jaså, det finns något på andra sidan älven!
Jag var ofta i den ståtliga villan i mitten av 50talet. Min klasskompis Stefan bodde där då med sina föräldrar. Pappans var direktör för fabriken som låg i anslutning till byggnaden. Vinterträdgården med det enorma rummet var magnefikt tyckte då en sju åttaring. Tomten hade en tennisbana. Ett enplanshus till trädgårdsmästaren.
Massor av olika fruktträd och bärbuskar. Kommer mest ihåg deras björnbär. Har ännu inte hittat lika goda björnbär som vi då plockade