Den klatschiga rubriken har jag hämtat från baksidestexten på omslaget till en Bruno Martino-EP med titeln San Remo -59. Det var nämligen vid den årliga San Remo-festivalen som Italiens bidrag till Eurovisionen utsågs under 13-14 år och vem passade bättre för att sjunga in fyra av bidragen från 1959 än Bruno Martino? Det året var det Piove (Ciao, ciao bambina) som vann och den schlagern blev verkligen omåttligt populär.
Jag tänkte att vi skall lyssna på några av Martinos inspelningar. Soundet är typisk för det sena 50-talet med dess fäbless för det romantiska, samtidigt som man anar influenser från rockmusiken vilka dock inskränker sig till ackompanjemanget på Al chiar de luna.
T’aspettero’ da me
My personal possesion
Al chiar di luna
Chica cha cha cha
Vilka snyggingar! Det var bättre förr (tjajt, tjat) när schlagerfestivalen var just en sådan och alla sjöng på sitt eget språk.
Väldigt spexiga var de också!
Tycker gott man kunde förbjuda festivalhelvetet.