Vi är återigen i Västerbotten och det är en frostig mellandag. Solen har precis börjat gå ned och skymningen lurar bakom bergen. Men är finns det dagsljus och jag bestämmer mig för att fotografera det vackra kapell som ligger mitt i byn och som byggdes i början av förra seklet efter att byborna anordnat en insamling.
Visst är det vackert med de röda luckorna i kyrktornet? Lördagar klockan sex är det helgmålsringning och då ljuder klockornas klang över nejden genom de öppna luckorna.
Jättevackert! Fast ”kapell” är nästan att ta till i underkant – detta är ju en riktig kyrka, fast av mindre modell. Här på Gotland finns det en hel f d kapell som har blivit sommarstugor. MIn pappa påstod att han hade sett en annons där det stod: ”Till salu: mindre religiöst trähus på landet.”
Det kallas kapellet! Jag vet inte varför, men så är det.
Vilken bra annons! Man undrar dock om det avkristnats innan försäljningen, som man gör med kyrkor.
Mycket vackert! När jag var på dagsutflykt runtom i Västerbotten så tyckte jag att alla dessa träkyrkor från sekelskiftet eller strax därefter var mycket exotiska, eftersom ”alla” kyrkor i Skåne är av kalksten eller tegel, och i allmänhet hundratals år gamla. Vid kyrkan i Åmsele, som stod vackert men lite spöklikt på en höjd över älven, och såg ut ungefär som den hä om jag minns rätt, fanns ett anslag om att man kunde konfirmera sig och ta jaktlicens samtidigt. Ännu mer exotiskt!
Åh dessa glesbygdserbjudanden!
Jag tycker, som du nog förstår, att stenkyrkor är exotiska.
Tänk, det tyckte mina vänner från Skelleftå och Gunnarsbyn också!