Tant Hilma fann vädret utmärkt på morgonen; det var varken för varmt eller för kallt och det regnade inte. Sol och moln turades om på himlen och en lätt vind fläktade behagligt över gårdsplanen och åkrarna. Det var en utmärkt dag att resa in till stan för att uträtta ärenden.
Upp på vinden for hon och in i garderoben under snedtaket för att byta om till en passande resklänning i praktisk frumodell. Det doftade av varmt trä och tyg. Vid lampsockeln av porslin fanns ett litet vred som tände belysningen. Hilma hade walk-in-closet långt innan det blev på modet, det hade alla på den tiden. Man visste helt enkelt inte bättre.
Med bästa sommarkappan på och handväskan i handen började Hilma promenera landsvägen fram. Solen sken och vägen var nyhyvlad och grusig. Korna låg och dåsade, trots att värmen på intet sätt var märkvärdig. Bussen kom och bussen åkte förbi. Den stannade inte. Förgrymmad återvände Hilma hem och berättade sedan för alla som ville höra att här kommer en dam med sin handväska och bussen stannar inte!
men bilden visar väl Mme Chanel och inte tant Hilma ???
Hade ingen bild på Hilma, tyvärr. Tyckte att Chanel illustrerade henne rätt bra. Dock lite väl elegant…
PetterG: Säg inte det du …
Jag minns den där speciella vindsdoften av varmt trä.
Vilken nonchalant chaufför!
Det luktar lite varmt trä och lite varm el hos mig ljust nu från den nylagade grammofonen. Det luktar gott!
Oh, jag vet precis! En gång när jag var på antikmässan i Brösarp ”överfölls” jag av den väldigt speciella lukten av varm elektronik, starkt förknippad med min barn- och ungdom! En av utställarna sålde förstärkare och skivspelare.
Haha, fint!