Arbetarrörelsens svunna bildningsideal upphör aldrig att fascinera mig. När mina föräldrar var unga på 40-50-talen så var de väl inte direkt socialistiskt engagerade, däremot var de mycket aktiva medlemmar i Svensk Landsbygdsungdom (SLU). Gemensamt för SLU- och arbetarungdomar, såväl på landet som i staden, var att de törstade efter bildning och ville ta sig någonstans. Idag finns det visserligen fattiga, men det stora flertalet arbetare har det relativt bra ekonomiskt sett och kan verkligen konsumera (även om det görs på kredit). Min släkting Årtagsfilosofen snubblade över en bok med den tidstypiska titeln För fosterlandet och kom att fundera över arbetarrörelsens uppgång och fall.
Folkbildning ligger mig varmt om hjärtat, men samtidigt har jag alltid haft svårt för att läsa de böcker som alla andra läser. Anledningarna är två: jag vill inte läsa böcker bara för att kunna visa att jag minsann också duger (d.v.s. uppfylla någon annans krav på bildning), och jag förstår heller inte värdet av att vi alla kan samma saker. Om ni förstår vad jag menar? Jag antar att det för arbetarklassen handlade om att nå upp till borgarklassens bildningsideal och det kan faktiskt framstå som lite fånigt.
I och med detta säger jag kanske emot mig själv en smula.
Visst är det intressant med folkbildning. Med risk för att låta som en knarrig överstinna på Östermalm undrar jag om inte ointresset för folkbildning nuförtin kan bero på att de unga tror att de vill bli programledare, att det är det som räknas eller betyder att man har tagit sig någonstans. Vulgarisering och förflackning! Bildning är inte inne, varför ska man kunna något när ”all kunskap” finns ett klick bort på Wikipedia eller så. Tror stackrarna. Men, men pendeln svänger alltid fram och tillbaka, så man ska väl inte ge upp hoppet alldeles. Fast jag blev dyster för ett tag sedan när en lärarinna i ett frågesportprogram på tv trodde att Cornelis hade skrivit musiken till Ferlins En valsmelodi (mager om bena) …
Jag är lika knasig som du, gillar inte heller att läsa böcker som alla tycker att man ska läsa. Tacka vet jag memoarer!
Ja, jag tror att du har rätt vad det gäller kunskapen som finns på internet. Nog för att mycket står där, och att jag älskar att jag kan lära mig så mycket på det sättet, men inte är det något universalmedel precis. Bara en sådan sak som att det är betydligt lättare att lägga upp en text på internet än att få en bok utgiven, gör ju att man måste förhålla sig mer skeptisk. Däremot är det mycket bra att t.ex. elektronikintresserade galningar lägger upp information som jag söker!
När jag pluggade Svenska A hösten 2007 var det en snubbe i min klass som ”ville bli känd”. På vilket sätt, spelade inte någon som helst roll. Studierna var han måttligt intresserade av. Hmm.