Att reparera en gammal rörradio, 1

Minns ni att jag skrev om Centrums stereofoniska radiogrammofon för en tid sedan? Jag nämnde då att jag har en sådan apparat och att den stod i källare, trasig. För ett par dagar sedan baxade jag upp den från förrådet och ställde in den i mitt vardagsrum för att försöka få fart på den igen.För att lyckas med det läste jag i boken Modern radioteknik, samt konsulterade Sveriges radiohistoriska förenings forum.

En värmesäkring vid nättransformatorn hade löst ut på grund av överbelastning vilket tyder på någon form av kortslutning någonstans. Troliga felkällor är i sådana fall trasiga (mer eller mindre kortslutna) kondensatorer eller selenlikriktaren. På bilden ovan ses i vänstra övre hörnet delar av transformatorn. Till höger den stora glättningskondensatorn (en elektrolytkondensator) som har till uppgift att jämna ut den likriktade spänningen. Kondensatorn laddas upp när spänningen stiger till topparna och laddas ur när den sänks mot noll. Denna skiss visar hur likspänningen varierar med och utankondensator.

När jag testade att spänningssätta transformatorn med tillhörande likriktare, började det att spraka om transformatorn och från likriktaren kom en omisskännlig ruttet ägg. Denna doft är legendarisk, ty den visar att likriktare slutat fungera och troligtvis kortslutits. Gamla selenlikriktare har en tendens att göra det och bör därför bytas, eller åtminstone förses med säkring så att inte transformatorn går sönder.

På Elfa köpte jag fyra dioder (1N4007), en säkring med tillhörande hållare samt ett motstånd på 270 ohm. De fyra dioderna kopplades sedan till en likriktarbrygga enligt bilden ovan. Motståndet kopplades in för att minska spänningen till likriktarbryggan och kondensatorn som på så sätt fick en mjukstart när jag satte i proppen. Tro det eller ej, men inget sprakande ljud hördes och när jag kopplade in spänningsenheten (transformator + likriktarbrygga + kondensator) så fungerade radion åter! Tyvärr låter radion uselt, men grammofonen fungerar utmärkt, om man bortser från att ena stereokanalen är trasig. Detta måste åtgärdas, frågan är dock om jag klarar av att lösa dessa rätt kniviga problem! Likriktardioderna har jag monterat in i det gamla plåthöljet så nu ser spänningsaggregatet ut som det gjorde innan reparationen.

Och hur ser apparaten ut när den nu fungerar? Titta på detta YouTubeklipp!

När jag monterade en säkring för att på så sätt minska risken för haveri, drabbades jag av ett bakslag. Den gick sönder! När jag mätte strömförbrukningen fann jag att den var på tok för hög. Troligtvis är det någon kondensator som släpper igenom likström och som därför måste bytas. Frågan är vilken? Glättningskondensatorn och ytterligare några elektrolyter är starkt misstänkta. Jag skall beställa hem nya och byta dem så får vi se om strömförbrukningen minskar.

Även om apparaten inte är helt reparerad ännu, är jag mycket nöjd med att ändå ha kommit så här långt. Jag har alltid varit intresserad av radioteknik, men saknat praktiska kunskaper. Jag hoppas att jag för eller senare blir en hyfsad reparatör.

16 svar på “Att reparera en gammal rörradio, 1”

    1. Glömde skriva att jag monterat in dioderna i den gamla plåtburken så att ändringen inte syns. Jag gillar när det är snyggt även inuti, men oj vad bökigt det var.

  1. Tror likaledes det finns goda chanser. Kulturgärningar i det lilla, som sagt. Inte att förglömma, och rena poesin att få beskrivet för sig så omsorgsfullt terminologiskt.

    Som farfar alltid brukade skoja när någon skaffat sig en ny radio- eller tv-apparat:

    Men är det några bra program på den då?

    Ursäkta.

      1. Vilken utmärkt princip. Själv lyssnar jag på P1 (min Clas Ohlson-replika med träpanel står inrattad på den frekvensen mest av gammal ovana) men funderar på att skifta till just P2, BBC Radio 4 e.d. å det snaraste.

        På nätet blir det liksom aldrig av att lyssna, enligt min erfarenhet. Där finns så många andra frestelser och störningsmoment…

          1. Maharadja hade definitivt varit ett finare modellnamn; önskar att jag också behärskade tekniken och kunde reparera gamla vackra slocknade radioklenoder. Jörn Donner som premiärlyssning dessutom! (Hans Diktonius-biografi var jag på vippen att beställa när den utkom, sedan blev det aldrig av.)

          2. Köp en fungerande! De kostar oftast inte så mycket och det finns rätt många som fungerar. Ju större de är och ju dyrare de verkar, ju bättre låter de.

    1. Verkligen! Tänk, det är roligare med old school-elektronik än med datateknik! Typiskt att man utbildat sig till dataingenjör på KTH.

  2. Misstänk först läckning i kopplingskondensator till slutrör. Röret i sig själv kan även orsaka surljud liksom ev. katodkondensator.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *