Det var en gång en liten gumma ständigt handlade saker. Nog för att det var trevligt att gå i affärer, men i längden blev det allt lite trist att hela tiden köpa nytt då fjolårets inköp tenderade att gå sönder. Än var det en mp3-spelare som började glappa, än var det julpyntet som fullständigt rasat samman. Synd tyckte gumman, som mindes den rara julkrubba som hennes mor ärvt av sin mormor och som fortfarande användes av gummans syster.
Bredvid gumman bodde en handelsman som gumman tyckte så hjärtans mycket om. Tyvärr sved detlite i hjärtat var gång gumman kom till hans lilla bod och såg vilka lågprisprodukter som han tvingats ta hem för att kunna konkurrera med stormarknaden i den stora staden 5 mil bort. Ack! tänkte gumman. Nog för att jag skulle önska ett slut på denna kommers, men inte vill jag att min rare handelsman skall tvingas till fattigdom och armod.
Dagarna gick och det började lacka mot jul. Natt efter natt hade den lilla gumman legat sömnlös i sin lilla kammare. – Vad skall jag göra för att få slut på detta elände utan att för den skull förstöra för alla som önskar det lite skönhet i sina hem? Inte vill jag att världen skall bli trist och grå, för att vårt klot skall skallfå bestå.
Det var en morgon i december. Kylan hade gjort sitt intåg och gumman tände morgonbrasan när det plötsligt slog henne: tänk om handelsman kunde förmedla tjänster istället för att sälja krimskrams? Då skulle hans fina bod få leva kvar och istället för att lägga pengarna på sådant som smutsar ner vår vackra natur, skulle byborna kunna reparera och underhålla sina hem, ja till och med låta nybygga och sy upp! Den lilla gumma sken med ens som en sol och med lättat hjärta lämnade hon sin stuga och styrde stegen mot handelsboden.
(En bra mycket tristare berättelse hittar ni på Svenskt Näringslivs sajt.)
jag trodde att svenskt näringslivs berättelse var ett skämt, men tyckte på nåt vis att den saknade punchline, tills jag uppmärksammade att jag hade hamnat på svenskt näringslivs hemsida.
din berättelse var (självfallet) bra mycket trevligare!
Ja, den är förbannat ful! De vill få oss att kännadåligt samvete för att vi inte handlar. naturligtvis förstår jag deras poäng, men det är ju samhället som måste ändras.
Om gubben sen blev strippa, förtäljer inte berätelsen.
Jag tyckte det var en bra mycket bättre variant av den naiva historien från svenskt näringsliv. Det är dock synd att en förlegad syn på tjänstearbetet fortfarande ger det lägre status än fabrikörens.
Det är just det som är problemet, och att det till och med är bättre att jobba på fabrik än att vara en skicklig och noggrann hantverkare.
Din historia är ljuvlig. Eftersom jag jobbar som produktdesigner kommer ämnet tjänster upp dagligen och ibland får vi till och med utveckla sådana istället för produkter. Inget gör en gladare.
Intressant, när jag var bara aningen yngre tyckte jag det var slöseri att lägga pengar på annat än bestående ting (och har många vänner som är likadana.) Aldrig att man åkte taxi, köpte massage, klippte håret dyrare än nödvändigt, lät någon annan städa eller laga bilen åt en. Fast man borde tänka tvärtom, ju färre fysiska saker man kan skaffa och ändå låta pengarna cirkulera i samhället till allas nytta desto bättre. Eller?
Ja, jag tror att du har rätt. Konsumtionen i sig är oundviklig, men kan man styra över den till konsumtion av tjänster så får man ett hållbart samhälle. Industrialismen måste ju ha ändrat på mycket. Att jobba i fabrik verkar ha lockat mer än de traditionella yrkena. Idag tillverkas ju inte lika mycket i Sverige då produktionen flyttat utomlands. Jag undrar vad som händer när alla länder blivit i-länder, vem skall då stå i fabrikerna?