Dansken Svend Asmussen är faktiskt fortfarande i livet, 95 år gammal. Det är en aktningsvärd ålder. Mest känd i Sverige tror jag han är för sin medverkan i Swe-Danes tillsammans med Alice Babs och Ulric Neuman, åtminstone är det genom dem jag först hörde hans namn. Sew-Danes tillhör dock inte mina favoriter, istället är det Asmussens fyrtiotalsinspelningar som tilltalar mig. Här är två från 1946.
Just a gigolo
You won’t be satisfied
You won’t be satisfied finns i en finfin versin med Ella Fitzgerald och Loius Armstrong. På anda sidan ligger Dream a little dream of me (som Mama Cass gjorde långt senare). Älskar den låten!
Jag såg Musik ombord häromkvällen, där Asmussen och Neuman är kanske de största förtjänsterna. Fabulöst roliga. Men på den här äldre spåren verkar han inte spexa så mycket, är det något som kommer senare, tillsammans med Neuman? Häftigt ändå att Danmark fostrade så enormt skickliga och komiska instrumentalister som Borge och Asmussen under ungefär samma period.
Musik ombord känner jag inte till. Mitt TV-tittane inskränker sig till vad tanterna tittar på när jag besöker dem. Jag vet inte, men jag kan tänka mig att det kom senare. Spexet är ju en del av Swe-Danes-grejen och jag antar att han var främst musiker från början. Vet dock inte i vilka orkestrar han spelade i innan han bildade en egen.
Det är en film från 58 med Alice Babs, Sven Lindberg och en mycket ung Lena Nyman. Intressant som ett tidsdokument, ganska rolig och i fina färger. Dock är den lite väl 50-talsidyllisk för mig. Ulrik Neumann är väl hela tiden spexare i främsta rummet och musiker i andra. Så det kanske har med deras samarbete att göra. Som jag förstått det kom Babs ganska mycket senare in i bilden.
Åh! Det finns en film som heter Drömsemester och där sjunger Alica Babs och Svend Asmussen (tro jag) Regnbågsgränd. En fånig, men faktiskt rätt medryckande låt (http://www.youtube.com/watch?v=sc57dOzlzqI). Filmen är dock från 52 eller 53.