Igår plockade jag fram en bok ur bokhyllan som jag inte läst. Det var Birgit Tengroths Nattportier från 1949. Boken var hennes andra efter debuten med Törst som hon dock gav ut under pseudonymen Eva Lavell (publicerat i All världens berättare 1947 och på Wahlström & Wistrand 1948).
Tengroth var en mycket populär aktris under 30-40-talen och ansågs höra till våra mest begåvade. 1949 spelade hon in sin sista film vilket var Flicka och hyacinter, Hasse Ekmans mästerverk om den sorgsna Dagmar Brinck. Efter denna film, ägnade sig Tengroth helt åt skrivandet och skördade stora framgångar under 50-talet, inte minst som skribent i Veckojournalen.
Men åter till boken Nattportier. I bokens första scen får fru Widlund, som bor på ett hotell på Karlavägen, besök av sin hårfrisörska Siv Lantzen, en ung dam som avslöjar att hon är lesbisk och att hon blivit gravid efter att ha legat med en feminiserad ung man och nu önskar att fru Widlunds man läkaren Nils tar bort fostret. Annars skjuter hon sig! Ett djärvt tema 1949, det får man verkligen säga! Efter lite googlande hamnar jag på Biggan blogg, som är helt dedikerad till Tengroth. Jag läser den då och då, men tyvärr inte regelbundet. Där hittar jag en länk till en text av Mikaela Kindbolm om Ekmans Flicka och hyacinter och knyter den samman med Ulla Billquists öde. Mycket intressant. Och att tanken aldrig slagit mig!
Nattportier (åter till ämnet!) utspelar sig som sagt på ett hotell och består av ett antal kortare berättelser som alla utspelar sig på Trianon, ett karlavägshotell med ett namn som förpliktigar. Språket och berättelserna är stundtals mycket bra, stundtals banala och tidstypiskt tramsiga. Tengroth är inte alltid så snäll mot kvinnan utan skildrar henne med visst löje. Jag kan inte låta bli att undra om det inte finns spår av henne själv i dessa porträtt.
Mot slutet av sitt liv gav Tengrot ut de självbiografiska volymerna Jag vill ha tillbaka mitt liv och Jag trodde du var död! Dessa skall jag läsa vid tillfälle, ty nu är min nyfikenhet väckt.
I det senaste inslaget på Biggans utmärkt läsvärda blogg återges – och avfärdas – ryktet av Birgit Tengroths skriverier i själva verket skulle ha varit färfärdigade av hennes man, den bitske kritikern Stig Ahlgren. Samma sak har sagts, och kanske med något större rätt, om Agnes von Krusenstjerna och hennes man David Sprengel, också han en kritiker som kunde vara utstuderat skarp och elak på gränsen till det perfida. Och hur var det med Moa och Harry Martinson, skrev hon hans böcker eller han hennes? Hursomhelst, ett riktigt illasinnat porträtt (en utstuderad karikatyr) av Birgit Tengroth och Stig Ahlgren finns i Ingmar Bergmans Smultronstället, som ingenjör Alman och hans hustru Berit (mycket porträttlikt gestaltade av Gunnar Sjöberg och Guinnel Broström) som lever i ett strindbergskt äktenskapshelvete. När deras fokvagn kvaddas får de lift i doktor Isak Borgs (den åldrade Victor Sjörström i sitt livs roll) stora Packard, tills de gör sig omöjliga med sitt giftiga gräl. ”Tänk på att det finns barn närvarande” säger Borgs svärdotter (den vackra Ingrid Thulin) och menar ,med det den liftande trion som dock har lämnat barnastadiet långt bakom sig (Bibbi Andersson, Folke Sundqvist och Bo Bjelvenstam). Där tog demonregissören rejält betalt för gammal ost, dvs Stig Ahlgrens taskiga kritik – mycket sevärt!
Stig Ahlgren
Klassiskt rykte det där! Och vilket äktenskap de måste ha haft! Vet du vad Tengroth drabbades av för sjukdom under 60-talet? Jag vet att hon fick cancer i början av 50-talet. Var det den som spökade?
Sprengels avtryck i Fröknarna von Pahlen är knappast försumbart. När jag nyligen läste om sviten tyckte jag att det tydligare framgick var han haft ett finger med i spelet. Karaktärerna runt greve Gusten är lite för brokiga för att vara helt av von K:s hand.
Intressant! BT var även gift med danske statsministern Jens-Otto Kragh (före äktenskapet med Stig Ahlgren). Står en hel del på Wikipedia: http://sv.wikipedia.org/wiki/Birgit_Tengroth. (Och Kragh var även gift med en jättekänd dansk skådespelerska vars namn jag har glömt, har för mig att hon spelade Elisabet i Matador.)
Jag tror att cancern kom tillbaka. Äktenskapet med SA var nog av typen hatälskande, har jag fått för mig. Men att han skötte om henne ända till slutet.
Henne minns jag i Matador men inte namnet.
Tengroth gifte sig med Ahlgren i början av 40-talet och gifte om sig m dansken runt -50. Hon återvände sedan till Ahlgren men de gifte aldrig om sig.
Kragh var gift med Helle Wirkner som även spelade i teveserien ”Riket” och i farserna ”Olsenbanden”, förebild för ”Jönssonligan.”
För den som är intresserad av Tengroth kan jag också rekommendera Gustav von Platens ”Min vän Stig Ahlgren” liksom hans självbiografi. Partiskt visserligen men intressant. Jag har hört att en ny biografi om Ahlgren skall vara på gång, någon som vet något om det?
”Flicka och hyacinter” är väl en strålande film och visar än en gång att Hasse Ekman var en värdig konkurrent till Bergman på den tid det begav sig. För inte så länge sedan såg jag ”Gabrielle”, också med Eva Henning, en film som står sig än idag.
Så hette hon. Tack!
Jag är nyfiken på Platens bok och även hans egna memoarer. Jag är svag för Veckojournalen under von Platens ledning och har länge tänkt läsa om honom.
Flicka och hyacinter är fantastisk, och det är fler av Ekmans filmer. Jag har alltid föredragit hans sena 40-tal framför Bergman. Flickan från tredje raden heter en annan fin film. För att inte tala om När porten var stängd och Banketten (efter Marika Stjernstedts roman)
Den nya biografin om Stig Ahlgren som är ingång är skriven av Ulrika Milles, kulturskribent bl.a. i DN.
Är det en bra biografi?