Sif Ruud och andra minnen från förr

Ser ni urkraften? Och nu är både Ruud och Nyman borta.

Bilden ovan har jag stulit, jag erkänner mig skyldig ty jag kunde alls inte låta bli. Den är helt fantastisk.

Jag kan inte riktigt påminna mig mitt första minne av Sif Ruud, men jag vet att hon då och då dök upp i de matinéfilmer som visades på tv på vardagarna när jag var liten. Dessa filmer var ofta rätt gamla och Ruud tämligen ung, men eftersom hon varken var smärt eller eterisk, fick hon mestadels spela ogifta fröknar eller barska fruar. På detta sätt kom inte hennes resurser helt till sin rätt. Jag minns henne i Hasse Ekmans färgkomedi Fröken Chic anno 1959 där hon spelade sekreteraren, fröken Trimling. Hon saknade inte komisk talang.

Mina pensionärer minns henne som madame Flod i tv-versionen av Strindbergs Hemsöborna. Själv är jag för ung för att ha sett de sju avsnitten och jag måste också ha missat alla repriser. En av mina gubbar, han var polis och starkast i världen, tränade på samma gym på Nybrogatan om Ruuds son.

Han berättade också om den gången när han satt på station och en ung konstapel kom släpandes med en ännu yngre förmåga som han hittat på Lästmakargatan, med knark på sig. Min gubbe hade ingen aning om vad knark var och fick ringa sin chef. Detta var i början av 60-talet. I slutet av fyrtiotalet stod han då och i korsningen Odengatan/Valhallavägen och fick då och då syn på Hasse Ekman och Eva Henning. Hon i sitt halmgula hår och han i kamelhårsulster. De var mycket eleganta.