På bilden ovan en klassisk borgerlig familjebildning: älskarinnan, mannen och hustrun.
Att 1800-talets borgerliga familjebildning har sina svagheter är knappast okänt; i vissa fall fungerar den utmärkt, i andra sämre. Enligt Bonniers Veckotidnings etikettlexikon, är det frågan om inte resonemangsäktenskapet skänker den solidaste grund till denna institution. Denna typ av äktenskap kräver dock otrohet för att helt komma till sin rätt, men givet denna möjlighet är det inte alls otroligt att denna konstruktion kan bli väl fungerande.
”Kristdemokraternas familjepolitik bygger på övertygelsen att familjen är en naturlig gemenskap som finns – och kommer att finnas – oavsett vad vissa politiker anser om saken. Familjen som institution har överlevt historiens olika skiftningar, varken krig eller totalitära diktaturer har kunnat utplåna den. Familjen finns därför att vi som människor behöver den. ”
Texten ovan är saxad från KD:s egen webbplats. Jag vill be att få inflika att ej heller ondskan har utplånats, trots krig.
Grundläggande i kristendomen är för mig, som dock inte är troende, att man behandlar andra som man själv vill bli behandlad och att kärleken gentemot medmänniskan är av största vikt. Av detta följer, enligt mig, att man helt enkelt ger fan i hur människor väljer att leva sitt liv så länge de inte skadar någon. Allt annat skapar problem för en stor del befolkningen på vår jord. Uppenbarligen är inte det något som fallit KD i tankarna. Uppenbarligen kan de utsätta folk för vad som helst, så länge man har ”barnets bästa” i tankarna.
Jag kan ge mig den på att Göran Hägglund som är så stockkonservativ i sin familjepolitik, sover i påslakan istället för att som kulturkonservativ mangla sina ärvda linnelakan.
Haha – uppstigningen ur badkaret, det var en grej. Ingenting för svaga nerver.
Sådana filmer görs inte mer. Inte heller får man höra vettiga utsagor från våra politiker.
Nu tror jag iofs både på kärnfamilj och heteronorm. Andra får väl göra som dom vill. Sover i påslakan gör vi också – visste inte att det var politiskt fördärvligt.
Annars håller jag med dig.
Nej, jag funderade faktiskt på att radera inlägget.
Jag tycker precis som du att man får göra som man vill, och därför gillar jag inte KD:s politik som låser fast människor i en norm som kanske inte alltid passar. Det viktigaste måste vara att alla ges möjlighet att få det bra. De där om påslakanen hör samman med att det är ungefär så man kan definiera min konservatism som icke sträcker sig till familjepolitiken.
Ja, det är en fantastisk film! Signoret är en extraordinär kvinna tycker jag (menar inte i filmens värld). Jag tycke att den passade extra bra i detta fall: man och hustru försöker skrämma älskarinnan till döds, allt för att bevara kärnfamiljen.
Jag tycker att det är bra att ett litet pytteparti som Kristdemokraterna slår ett slag för kärnfamiljen. Ingen annan törs ju, så varför inte ta ut svängarna mer och verkligen profilera sig som ett värdekonservativt parti. Jag uppfattar det inte som att KD vill låsa fast folk i en norm utan i stället vill försvara möjligheten att välja livsform. Jag sympatiserar för den skull inte med KD:s familjepolitik och har heller aldrig röstat på partiet, skall tilläggas.
Citatet ovan är ju lite luddigt eftersom familj inte definieras. En familj kan i vissa kulturer – ovanligt – bestå av man och flera fruar, månggifte är förstås inget som KD tänker sig. En familj är i förlängningen flera generationer och ingifta och deras barn, plastpappor, plastmammor och deras barn. Det är kanske inte riktigt det KD tänker sig heller. En familj kan vara adopterad för den som inte har egna barn eller har föräldrar som har dött. En familj kan vara arbetsplatsen, vänskapskretsen eller kyrkan. Alltså inte nödvändigtvis blodsband utan en liten grupp som känner starka solidariska band med varandra. Familjen är inte bara till för barnen utan för individen. Det är ett behov vi aldrig växer ifrån. I det socialistiska samhället har man velat ersätta solidariteten inom den lilla gruppen med solidaritet till ett mer anonymt samhälle. Det kan låta vackert, men frågan är hur pass stabilt det är i själva verket. Jag tror att det behövs både ock.
Jag tycker nog att KD försöker låsa fast folk i den norm som de själva företräder, åtminstone tycker jag se mig att mycket i deras politik är till för att just samla in alla i deras lilla smala fåra.
Vad det gäller begreppet familj så är det verkligen luddigt och jag antar att KD väljer att inte definierar det för att slippa ytterligare kontroverser. Jag tror (precis som jag uppfattar att du tror) att ett socialistiskt samhälle kan ersätta solidariteten individer emellan, det blir alldeles för anonymt. Det krävs mänskliga kontakter och band. Därför kan jag känna sympati med KD, men samtidigt märker jag att de är alltför trångsynta vilket lätt gör att folk far illa.
Men ”att låsta fast folk i den norm de själva företräder”, kan även sägas om politiska partier åt vänster som på olika sätt vill bestämma hur människor gör sina livsval politiska styrinstrument. Hur många månader föräldraledigt mannen respektive kvinnan tar ut, om barnet skall uppfostras inom familjen eller kollektivt av samhället, osv.
Jag provoceras inte av att ett litet parti argumenterar för åsikter som jag kanske inte tycker är så viktiga, bara de står för vad de tycker och är tydliga, sedan får väljarna ta ställning till deras argument.
Men \"att låsta fast folk i den norm de själva företräder\", kan även sägas om politiska partier åt vänster som på olika sätt vill bestämma hur människor gör sina livsval politiska styrinstrument. Hur många månader föräldraledigt mannen respektive kvinnan tar ut, om barnet skall uppfostras inom familjen eller kollektivt av samhället, osv.
Jag provoceras inte av att ett litet parti argumenterar för åsikter som jag kanske inte tycker är så viktiga, bara de står för vad de tycker och är tydliga, sedan får väljarna ta ställning till deras argument.
Ja, detsamma gäller både höger och vänster, skillnaden är att KD delvis baserar sin politik på bibeln och det tycker jag inte om. Särskilt inte när de under förevändning att det är guds vilja, behandlar oliktänkande illa. jag tycker att kristna skall vara goda och toleranta – inget annat. det var åtminstone så jag uppfattade religionen när jag var liten.
Välfärdssamhället som jag föredrar att kalla det (och som vi också har nu utan vänsterregering) hindrar inte människor från att forma familjeband; dom formas automatiskt. Däremot gör detta samhälle det möjligt för människor att slippa de tvingande, negativa familjebanden (de som t ex tvingar en att studera och ägna sitt liv åt saker familjen med pengarna har bestämt, inte det man själv vill). Jag blir så trött när man glorifierar de klanliknande familjestrukturer som förstörde folks liv innan välfärdssamhället.
Nej, klanliknande familjestrukturer gillar jag ej. De får mig att känna mig instängd och tvingad. Dock kan det finns fördelar med en familj – om den är fullt fungerande och inte dysfunktionell som många tyvärr verkar vara.
Jag överanvände kanske ordet ’tvingad’ stilistiskt sett, men jag håller helt med dig Rävjägarn – familjer har uppenbara fördelar, medan jag till skillnad från Brodow Inzaina tvivlar på KD:s generositet när det gäller definitionen av familj, och är djupt skeptisk till såväl värdekonservatism som religioners inblandning i politiken.
Jag överanvände kanske ordet \’tvingad\’ stilistiskt sett, men jag håller helt med dig Rävjägarn – familjer har uppenbara fördelar, medan jag till skillnad från Brodow Inzaina tvivlar på KD:s generositet när det gäller definitionen av familj, och är djupt skeptisk till såväl värdekonservatism som religioners inblandning i politiken.