Visst är det vackra, korna i Vår herres hage? Jag var ute och körde någonstans nordöst om Boden och hade valt en liten väg.Det är inte så ofta man ser en så fridfull och lantlig syn. I fonden ett gammalt ödehus med vackra proportioner och en farstukvist i smäcker snickarglädje.
Jag är inte särdeles förtjust i dagens anläggningar där hundratals kor krävs för att det skall vara någon ekonomi att tala om. Trist, och inte är jag säker på att det är lika tillfredsställande att vara mjölkbonde med så många djur. Till fördelarna hör naturligtvis att djurhållningen blir rationellare och kostnaden lägre. Den ökade importen av framförallt nöt- och gris-kött gör mig också ont. Svenska bönder får svårt att konkurrera och tvingas lägga ner verksamheten med igenväxta marker som följd. Tänk er det svenska landskapet utan åkrar och med skog i deras ställe. Det är något helt annat! Dessutom är det dumt att transportera kött och mjölk kors och tvärs över jordklotet. Nej, ät hellre svenskt kött. Visserligen är det dyrare, men det är bara bra att äta kött mer sällan.
När jag var barn gick kossorna fritt över våra landetvägar, med en och annan grind som måste öppnas, och stängas. Lagom takt.
Yess – nu fick du mig nostalgisk. Men än har vi köttbönder kvar i våra marker.
Ja, så kan jag tänka mig att det var på många ställen. På väg mot Stora skuggan i Stockholm kan man fortfarande möta Kungens får. det är inte så illa!
Ljuvliga. Och arma ödehus. Vill köpa alla ödehus och befolka dem igen. (Jag är uppvuxen i en likadan norrbottensgård fast med en ytteligare sektion.)
I Bayern där jag precis har bott så gick korna lösa på alpsluttningarna. Kraftigare lår har jag aldrig sett på djur. Vackra, vita kor med massor av gräs och fin utsikt att titta på medan de idisslade. Det var en liten tröst när man tänkte för mycket på allt storskaligt jordbruk här i världen. De hade det fint och bönderna kunde tydligen leva på sin lilla koflock.
jag vill också köpa alla ödehus, men det går tyvärr inte. Elände!
Det är helt utmärkt att de kan leva på djurskockarna. Kanske går det rätt bra, om man inte har så stora materiella krav. Det verkar vara ett rätt behagligt sätt att leva torts allt. Och bra för djuren, framförallt.
Boden -minsann! I de krokarna finns många ödehus. Åk norrut mot Harads på södra sidan om Luleälven så ska du skåda övergivna och glömda hus så många att man vill gråta en skvätt…
Det borde jag göra! Får bli i sommar. Jag körde mot Niemisel denna gång.