Jag fick ett mail häromdagen som gällde en klagoskrivelse jag skickat till Stadsbyggnadskontoret (SBK) och som var dem till handa den 6/10 2009. Först den 16/5 2011 gjordes en inspektion och beslut fattades. 1 år och sju månader senare, det får man säga är en rundligt tilltagen handläggningstid! Orsaken till min skrivelse var att ett av få helt välbevarade och tillika väl underhållna hus på Rindögatan skulle få sina fönster utbytta mot nytillverkade dito i aluminium. Då Gärdet är klassat som riksintresse och samtliga hus är grön- eller gulklassade, skulle man kunna förvänta sig att detta borde ogillas av SBK.
Men icke! Istället konstaterar handläggaren att ”de nya fönstren överensstämmer med de ursprungliga och inte kan anses ha påverkat byggnaden yttre utseende avsevärt i plan- och bygglagens (PBL) mening”. Här går våra åsikter isär. De ursprungliga karmarna och bågarna var utförda i trä, smäckra och utan mittpost (här en bild på ett identiskt fönster). De nya är i metall, har klumpiga bågar och mittpost. Grönklassade byggnader på Gärdet, får, enligt PLB 12§, inte förvanskas. I 13§ förklaras detta närmare: ”Underhållet skall anpassas till byggnadens värde från historisk, kulturhistorisk, miljömässig och konstnärlig synpunkt samt till omgivningens karaktär”. Det berörda huset är tyvärr bara gulklassat, vilket innebär att 12§ endast är delvis tillämplig enligt regelverket och jag antar att det är detta som SBK gått på. Tyvärr är det så att av husen norr om Askrikegatan, är det endast 7 som grönklassats. Vad det beror på vet jag inte, men kanske har det att göra med att det var över 20 år sedan detta gjordes.
Jag misstänker att det är helt lönlöst att överklaga och skulle verkligen önska att regelverket vore strängare. Det hela är dock en smula problemetiskt, ty jag kan tycka att man som fastighetsägare borde ha friheten att förvalta sin byggnad efter eget tycke och smak och jag är inte säker på hur jag skall resonera mig ut ur denna logiska knipa. Frihet kontra regelverk är en knepig historia. Dock kan jag tycka, att så länge man reparerar sin fastighet på ett icke estetiskt tilltalande vis, och dessutom slösar med resurser (istället för att måla om och ev sätt in ett energiglas i inre bågen!), bör man räkna med att få smäll på fingrarna. Att äga och förvalta ett vackert Gärdeshus är verkligen ett privilegium och med det följer vissa plikter.
Bra, och svårt.
På det hela taget verkar dock stadsarkitekterna på Byggnadskontoret ha hum. Men av min erfarenhet at döma går det ändå lite hipp som happ till vid ombyggnationer. Här i mitt hus blir man nu tvungna att riva en gårdsbyggnation som bara har fem år på nacken, på grund av slarv visavi reglementet.
I stort sätt är jag tacksam för att de där reglerna finna och fungerar, för det mesta. Allt kan man inte köpa sig fri ifrån, och det är bra.
Åh, sådant är verkligen jobbigt. Om de slarvar, borde de få stå sitt kast. Min erfarenhet är att handläggarna är av olika kvalité. I Fredhäll, där jag bodde tidigare, tog de sin uppgift på större allvar och var mer måna att bevara stadsdelen än här på Gärdet (trots att det är mer skyddat).
Svenska byrokrater… Jag har på sistonde gått i tankarna på att skapa en förening för det svenska modernistiska arvet. Det skulle verkligen behövas. I England finns det en ganska influentiell organisation, och i modernistiska bostadsområden i usa, kanada och australien finns de lokala föreningar. Vad tror du?
Erik: Det finns en svensk avdelning av Docomomo som då och då ryter till. Den är dock inte speciellt inflytelserik så det kanske vore bra att engagera sig i den?
Lovisa: Ja, det är klart att du har rätt, men det verkar som om det i Sverige just nu skall vara på det viset att GEMEN MANS åskiter står högst i kurs och att det viktigast är att underlätta för företagare, vill vilket pris som helst. Till det estetiska tas ingen hänsyn. Usch!
Amen (angående det om plikter som faktiskt medföljer). Är kanske både rabiat och vansinnigt ickeliberal, men jag tycker att det finns en estetisk sanning och att den nästan alltid står över fastighetsägarens okontrollerbara nycker!
Ekonom som jag är tror jag det viktigaste sättet att ändra folks beteende är att skapa incitament till att ändra på sig. Det är där dessa föreningar kommer in, som jag vet finns i bland annat tyskland. Diplom för väl utförda renoveringar, och stoltheten och äran som kommer med det. För att inte tala om den marknadsmässiga konkurrenskraften av en sådan utmärkelse.
Jag ska titta på docomomo!
Lovisa: JA! och tänk på betydelsen av gemen!
Erik: Ja, jag håller helt med dig. Ett ekonomiskt incitament tillsammans med någon form av belöning tror jag är den bästa vägen att gå. Naturligtvis är det mer tillfredsställande att ge folk smisk, men jag tror inte att det fungerar alls.
Något annat jag tänkt på är en webb där man kan lägga upp grejer man hittar som skall slängas. Alltid är det någon som vill ha en gammal fin dörr, ett blyinfattatfönster eller ett kök som ligger och skräpar i containers eller på gatan. Bra om någon tar rätt på detta istället för att det skall slängas.
Gemene man = Sveriges sämsta man