För ett par veckor sedan besökte jag Ralph Erskines villa vid Drottningholm. Huset, som stod klart 1963, är uppfört i lättbetong, siporex, och får betraktas som brutalistiskt. Fönstren är i teak och skänker en viss värme åt fasaden. Trädgården är uppbyggd i terrasser och mycket stram såhär på vårvintern. Sommartid ger den dock ett helt annat intryck.
Det var intressant att gå omkring i huset och studera alla detaljer. Även 60-talshus av bra kvalitet får en vacker patina med åren. Serveringsluckorna i vardagsrummet går dels till arbetsbänken och dels till köksskåp. Dessa luckor har gångjärn som fästs rakt i betongen vilket gör ett märkvärdigt intryck, ty betonghålets kanter är inte helt perfekt raka (det vore omöjligt). Ett sådant utförande skulle ha varit otänkbart ett par decennier tidigare, det hade verkat alltför taffligt. På 60-talet blev dock idéerna ibland viktigare än ett perfekt genomförande (sett ur ett traditionellt perspektiv).
Villan står idag som när Erskine lämnade jordelivet och det är bara att hoppas att den kan bevaras i detta skick, precis som hans önskan var. Den är ett utmärkt dokument från sin tid och ett monument över en av våra mest välkända arkitekter.
Det var inte helt lätt att fotografera under visningen, ty det var nästan fullsatt i huset och jag valde därför att fokusera på begränsade delar av interiören. En generell överblick saknas därför (se gärna Wikipedia för fler bilder). Jag misslyckade tämligen kapitalt med köket som var en dröm i teak. Samtliga bilder tog i befintligt ljus, ty denna soliga dag behövdes ingen högkänslig film för att fotografera på fri hand. Jag tog totalt 25 bilder som faktiskt alla blev tämligen bra. Här publicerar jag bara ett urval som förhoppningsvis ger en hyfsad bild av Villa Erskine.
Det ser fint ut. Han låter sig verkligen inte begränsas till några standardlösningar vad gäller fönster, vilket jag gillar. Sen vet jag inte om jag är särskilt förtjust i ’lapptäckeseffekten’ på betongen. Jag är kluven till Erskine, han ska ha all heder för att han aldrig nöjt sig med standardlösningar i en tid av standardisering, men jag är sällan särskillt förtjus i resultatet, varken estetiskt eller funktionellt.
Men detta får sägas tillhöra hans bättre verk. Fina bilder på ett intressant hem. Tänk om man kunde läsa om det i ett inredningsreprtage.
Fönstersättningen påminner mig om http://www.google.com/images?um=1&hl=sv&rls=com.microsoft%3Asv-SE%3AIE-SearchBox&rlz=1I7SNYK_en&biw=1259&bih=627&tbm=isch&sa=1&q=wing%C3%A5rdh+kajplats+01&aq=f&aqi=&aql=&oq=
När jag växte upp brukade vi åka till Shopping i Luleå. Byggnaden invigdes 1955 och var den första inomhusgallerian. Jag minns att jag en gång på 80-talet fick se en bild på hur huset såg ut förr och blev häpen, ty det var snyggt! Idag är det helt förvanskat och endast vissa interiöra drag återstår. Synd, det var snyggt en gång! http://sv.wikipedia.org/wiki/Shopping,_Lule%C3%A5
Jag tycker att Erskine är mer intressant som person (hans sociala intresse när det gäller byggnader) än resultatet av hans nit. Shopping och hans egen villa hör till de bättre exemplen. Villans vardagsrum med stora fönsterytor är tilltalande. Gillar också de låga men långa fönster som förekommer här och där.
Ja, du har rätt angående fönstersättningen!
Shopping ser helt underbart ut, framförallt interiört. Furupanel?
Jag minns inte. Det enda jag tror att jag minns är att handledarna var i teak, men när du säger furu så blir jag fundersam om det kanske inte var teak där heller. Furu mörknar ju med åren och mitt minne är dåligt. Skall åka dit i sommar.
Bland de artiklar som jag skrivit för en kommande Encyklopedia of Modern Scandinavian Clture som snart ges ut i London finns också denna korta sammanfattning – den kan kanske locka utsocknes folk till Drottningholm eller Kiruna:
Erskine, Ralph, born in London in 1914, died in Stockholm in 2005. Anglo-Swedish architect. Stemming from a family with socialist sympathies – his parents were friends with the Fabians – he attended a Quaker school, and after six years at the Regent Street Polytechnic graduated as an architect in 1937. He moved to Sweden in 1939, interested in the progressive ideas of an emerging welfare state. For some years, his office was in a barge brought over from the Thames, and at Drottningholm where his villa is a landmark. He solved problems with building in artic climates in Kiruna, north Sweden, and at Resolute Bay, Canada. His many commissions included housing estates in Newcastle (Bykers), Milton Keynes, Cambridge (student housing), and Greenwich (the Millenium Village), all on a humane scale and indicative of his political and social awareness. – Monographs by Peter Collymore (revised edition 1994) and Mats Egelius (1990).
Eller till Luleå! Tackar!
Kolla in Svt Play \\"Sverige!\\":
http://svtplay.se/v/2373382/sverige_/del_11_av_40?cb%2Ca1364145%2C1%2Cf%2C-1%2Fpb%2Ca1364142%2C1%2Cf%2C-1%2Fpl%2Cv%2C%2C2373382%2Fsb%2Cp102888%2C1%2Cf%2C-1
Men titta, det var ju inte dumt! Snygga bilder dessutom. Det är en fin villa det där.