Jag fann en vacker funkisvåning till salu uppe på Gärdet. Det är en två, tyvärr enkelsidig, med ett rymligt vardagsrum som har en stram öppen spis. Köket är elegant och helt i original med gott om skåp, specerifack och en diskbänk i rostfri plåt. Mellan kök och vardagsrum ligger ett matrum som mot köket är försett med glasade pardörrar. Snyggt!
Trapphuset går heller inte av för hackor men tyvärr har fasaden renoverats och de vackra smidesbalkongerna bytts ut mot nya i aluminium och ekporten har ersatts med en i eloxerad aluminium. Synd på så rara ärtor!
Se hela prospektet hos Skandiamäklarna. Det är ett tämligen perfekt tillfälle att skaffa sig ett vackert hem!
Fint, så ska det se ut och kännas!
Det första man tänker är tyvärr att den planlösningen och den köksinredningen lever farligt … Det förekommer till och med numera att fiskbenslagd massiv stavparkett bryts upp och slängs till förmån för klickgolv av laminat eftersom att fiskbensmönstrat ”känns mossigt”.
Håhåjaja. Miljöaspekten av detta slit-och-släng kan man kompensera för till 0,01% genom att dricka ekologiskt vin resten av livet, men den vackra inredningen, den är ohjälpligt ett minne blott!
Folk saknar helt känsla för kvalité! Det är upprörande och precis som du skriver undrar man varför inte miljöaspekten spelar större roll. Ekologisk mat säljer ju som smör i solsken.
Både badrum och kök lever farligt. Stambyte skall ske under våren enligt föreningens hemsida. Efter detta har man ”badrum standard” och ”återställt kök”. Någon som tror att detta innebär 30-talsstil? Knappast.
Vi får hoppas att lägenheten köps av någon som inte tänker följa annonsens uppmaning att flytta köket för att kunna ”öppna upp” planlösningen. När skall folk förstå hur hopplösa de öppna planlösningarna är? Jag vill inte ha matos i vardagsrummet. Jag vill inte se berget av disk när jag sitter och läser. Därför vill jag ha ett kök som går att stänga om. Det tycks vara en konstig inställning i dag.
Ja, badrummet är det nog inte mycket att göra åt, men köken brukar aldrig BRF göra något åt vid stambyte, till skillnad från hyresrätter när det ”inte lönar sig” att återmontera vilket egentligen beror på att man inte kan höja hyran om man inte sätter in ett nytt kök (och där är boven i dramat regelverket). Nej, den största faran är nog den nye ägare som säkert vill ha en lägenhet som ser ut som alla andra ombyggda lägenheter. Det är märkligt hur modet styr vårt sätt att finna vissa lösningar praktiska, för att sedan ett antal år senare finna dem helt out of date.
Apropå detta, och inlägget om Kåges Argenta, kan jag inte låta bli att dela med mig av en tragikomisk upplevelse i samband med en lägenhetsvisning jag bevistade på Värtavägen i höjd med Tessinparken för fem-sex år sedan.
Jag höll på att tappa hakan när jag såg badrummet. hela väggarna och det inbyggda väggarna var klädda med – håll i er – Argenta-kakel! Vackert grönflammigt med silverstänk. I kompositionen ingick infälld tvålkopp och badrumsskåp.
-Badrummet … sa jag betagen, varpå mäklaren avröt mig mitt i meningen: -Oroa dig inte, stambyte är planerat till efter årsskiftet. Allt kommer bli nytt och fräscht!
Jag ryser fortfarande när jag tänker på detta och jag har fortfarande inte vare sig sett, läst eller på annat sätt hört talas om företeelsen argenta-kakelplattor i något sammanhang, mycket udda!
Jävlar! Minns du vilket hus det var? Jag har aldrig hört talas om något liknande och undrar om det bara var den lägenheten eller om det var samtliga badrum i huset som hade ett sådant påkostat kakel. Du borde ha fotograferat!
Det finaste badrummet jag sett var i en lägenhet på Smedsbacksgatan. Kaklet var svart och badrummet var halvkaklat Två av plattorna var dock vita, lite mattare, och föreställde en man och en kvinna i relief. Så elegant!
Fastigheten i hörnet Värtavägen/Blanchegatan var det, kan jag konstatera efter att ha rådfrågat nätet.
Jag minns entrén väl nämligen – den eleganta profilen på den svarta granitomfattningen runt entrépartiet gick nämligen igen i träfodren inne i lägenheten. Den listen kan man inte köpa på löpmeter på brädgår’n precis!
Det kan tilläggas att lägenheten i fråga var en enkelsida enrummare med mindre balkong mot parken och ingen paradvåning precis. Trots det – detta påkostade badrum!
Argenta-kakel känner jag igen, fast jag vet inte varifrån. Funkisbadrum kan vara fantastiska, svarta är väldigt häftiga, och det gröna vi hade/har är mycket mysigt.
Försök att minnas! Jag är väldigt nyfiken på det. Undrar om BRF kan ha dokumenterat?