Frost och dimma är en oslagbar blandning. Så vackert det var när jag gick till Storängsbotten för att handla. Det var tyst och kallt och gasklockorna var nästintill dolda av den vita, luddiga luften.
Det är förresten här i krokarna som Norra länken tittar upp ur jorden när den är klar om några år. Jag misstänker att lugnet och den lite lantliga karaktären därför kommer att vara som bortblåst. Särskilt när man betänker att Norra Djurgårdsstaden kommer att ligga här intill.
En järnvägsviadukt! Jag har länge undrat varför man bygger en viadukt när det inte finns något under, men jag antar att det beror på att biltrafiken så småningom skall gå under. Men det är en vild chansning. Hur som är det oerhört vackert här på vintern.
Fina bilder! Jag tycker det är lite synd att femtiotalshuset till vänser på första bilden antaglien kommer försvinna. Där hade man lätt kunnat skapa några ateljévåningar åt behövande krereativa. Sen är dess dörr, den stora terassen eller den vackra eken inte dåliga heller.
Nej våra stadsplanerare borde bli bättre att integrera det gamla med det nya i praktiken, inte bara i ordet.
Har du förresten skickat in en fasadbild på ett efterkrigsmodernistiskt hus till Östermalmsnytt? Jag skickade en på officérsförbundet på sturegatan, det bronsfärgade huset, av Jaenecke & Samuelsson. Jag gillar det huset.
50-talshuset är mycket fint, liksom huset till höger i samma bild (ryttarbaren). Är också svag för dörren och trädet. Och den gamla ”perrongen” som ligger intill järnvägsspåren mot Värtan. Att det skall vara så svårt att integrera det gamla i det nya. Antagligen är det för svårt och arkitekterna för inkompetenta eller slöa för att göra det. Eller så är det beställarna som inte bryr sig att efterfråga intressantare lösningar.
Det bronsfärgade huset är fint, men jag kan inte låta bli att gräma mig att de rev nästan hela kvartersfasaden mot Sturegatan.
Som sagt, samma misstag, om och om igen.