Vid Masthuggsruckel svärma också vi

En av våra största jazzsångerskor var Sonya Hedenbratt. Idag är hon lite lätt bortglömd så det är sällan hennes namn nämns annat än i initierade diskussioner. Och det är synd! När jag flyttade för många år sedan blev jag av med en gammal platta, en av Hedenbratts tidigare inspelningar. Det var All of me med He´s funny that way på baksidan. I perfekt skick var den också. Ni må tro att jag fortfarande sörjer.

Hedenbratt gjorde över huvud rätt få inspelningar, utan var framförallt en scenartist. Inte minst fick hon stora framgångar med Jubel i busken och Låt hjärtat va me, två något för burleska anrättningar för min smak, även om det finns ljuspunkter i dessa soppor. Inte minst följande nummer, Du är mitt lilla kärlekskuckel:

År 1951 vann Hedenbratt en sångtävling (hon korades till Göteborgs Doris Day!) och började sjunga med Malte Johnsons orkester. Med honom blev hon en populär sångerska och spelade bl.a. in Stranger in paradise. Lyssna, den är mycket vacker och texten kan man inte annat än falla för. Hon spelade också in den tidigare nämnda He´s funny that way med Gunnar Johnsons kvintett och det är bara att konstatera att hon kunde sjunga jazz redan vid relativt unga år.

Att Hedenbratt kom att ägna sig åt jazzen var inte så underligt, ty hennes bror Östen var jazzpianist och tog lillsyrran med sig ut om kvällarna. Det var på den vägen hon kom att delta i tävlingen 1951. Efter framgångarna i Göteborg, kom hon så småningom till Stockholm och Nalen. Men Stockholmslivet passade henne inte alls och hon flyttade tillbaka till Göteborg och hade livet ut sin bas på västkusten.