I en glänta, alldeles intill vägen, ligger en gammal ödegård som helt saknar moderniteter. För ungefär 25 år sedan bodde tant Dahlia här och jag passerade med bussen varje morgon. Tänk, om jag klivit av någon gång och knackat på!
Idag är fönstren igenspikade och färgen har mattats. Det enkla garaget har störtat samman och nya träd har börjat spira där mer trädgårdsbetonade växter förr hade företräde.
Och vilken ytterdörr, vilken trapp! Något liknande ser man ytterst sällan idag. Grönt och gult lyser fortfarande emot besökaren och virket är friskt. Övriga snickerier går i vitt, vilket gör sig bra mot den faluröda fasaden. Av plastfärg syns inte ett spår.
Ladugården, med stall och förvaringsutrymme för hö, är en lång byggnad som börjat att förfalla. Några fönster har ramlat ur, men taket är tätt och konstruktionen stark. Men nog behöver plankorna målas och grunden ses över.
Där djuren en gång stod, finns rester av den gamla mjölkningsmaskinen. Ett stort kar står torrt och övergivet, ty ur röret strömmar inte längre något vatten.
Det var länge sedan något hö förvarades här, istället verkar det vackra rummet, där ljuset silar in mellan plankorna, ha apterats till förråd för bl.a. plankor. Dessa rum, så lämpliga de vore som konsertlokaler!
Naturligtvis höll man sig med häst. Någon traktor tror jag aldrig Dahlia och hennes bror investerade i. De var alltför gamla för att anpassa sig till det rationella jordbruk som staten förordade på 60-talet. Bort med alla småbrukare, fram för Koncentrerad rationalisering! Ja, det hette så och de bönder som utvidgade blev ägare till KR-jordbruk och fick förmånliga lån.
Rundlogar är bland det vackraste jag vet! Denna har verkligen börjat förfalla och åtminstone ett tiotal stockar behöver bytas ut. Den gamla byggnaden har någon gång moderniserats och försetts med fläkt för att erhålla en fullt modern skulltork.
Men uppfarten till logen har nästan helt fallit samman och virket lyser silvergrått. Det är så sorgligt, ty gården är så ståtlig och tomten så sällsynt vacker.
Men , vilken underbar nostalgi ! Kommer själv från Skråmträsk, Skellefteå , där man kan hitta motsvarigheter , inte minst livskraftiga KR-jordbruk . Man blir tårögd , varför ska allt ruttna ned , välgjort , bara för att ingen orkar ´ta över ´ .
Skönt med svartvitt . FORTSÄTT , historia ! Mats
Skråmträsk! Ja, jag känner till byn, men har aldrig varit där. Västerbotten gillar jag dock skarpt. Tyvärr har jag aldrig varit på Plöjnings-SM, även om jag varit på väg. Fler bilder hittar du här: http://www.ravjagarn.se/blogg/tag/norrlandsferier-2010/
Finns alla bilder av gamla hus med under Glesbygden-fliken?
Nja, inte riktigt, men de flesta. En del finns också under Polaroider och S/v polaroider. Jag hade ett annat bloggverktyg tidigare så det finns en hel del som inte är taggat.
Kop det!
Jag är faktiskt väldigt sugen på att göra det! Helst med alla inventarier, det vore fantastiskt.