Hem och arbete äro två ting, som ofta råka i konflikt med varandra, och när plikten kallar, är det alltid hemmet som får maka åt sig. det har professor Gunnar Myrdal och hans familj fått en allvarlig erinran om, då de just i samma ögonblick de fått sitt nya stockholmshem vid Stora Mossen färdigt, tvingas bryta upp för att bosätta sig i Amerika under två år framåt, där professorn skall undersöka negerproblemet och fru Alva ägna sig åt barnpsykologiska studier vid Columbiauniversitetet.
Villan i Stora Mossen ritades av Sven Markelius i tätt samarbete med Gunnar och Alva Myrdal och resultatet blev verkligen en villa utöver det vanliga och framförallt en helt skräddarsydd villa vars planritning kan studeras här. På nedre botten finns ett stort vardagsrum med matsalsdel, två sovrum samt ett rum för sköterskan. Intill det stora köket ligger en jungfrukammare och ordentligt med förråd.
På övre botten ligger det stora arbetsrummet som även får betraktas som föräldrarnas vardagsrum, ty det är delat i två delar, en sällskapsdel med öppen spis, och en arbetsdel med skrivbord. I anslutning till detta, ett stort arkiv och två separata sovrum som man bli ett, om väggen mellan sängarna skjutes undan. Väggarna i sovrummen är täckta med lackerad furuplywood.
Mer information och ytterligare bilder, finns på Wikipedia.
Väldigt vackra möbler, framförallt soffan och fåtöljerna. Och så sparsmakat inrett! Mycket fint.
Plywood har ju också blivit väldigt populärt nu.
Kan rekommendera Jan Myrdals bok från sin tid i huset när han själv hade ett litet rum nära köket och ”tjänstefolket”. Särskilt pikant är nog avsnittet där han tjuvlyssnat på föräldrarnas kommentare efter att middagsgästerna vid ett tillfälle åkt hem… Ingen av gästerna var värd vatten… Någon ”barnpedagoger” var ingen av föräldrarna – snarare tvärt om – olämpliga och känslokalla personer. Jan M skriver om många händelser som föräldrarna kan vara tacksamma att dom inte hann läsa innan dom gick bort. Och kanske inte underligt att Jan blev den han blev.
Vilken bok är det du syftar på, Tolv på det trettonde? Jans version av uppväxten kan vil inte tas för någon absolut sanning. Intressant vore att veta hur hans syskon uppfattade sin uppväxt och föräldrarna.
I min boksamling har jag ”Barndom” (pocketutgåva från 1986). Han har fortsatt att skriva om sin barndom och uppväxttid i flera böcker och några lånade jag nog på biblioteket. De var också läsvärda. Hans båda systrar Sisela och Kaj har också skrivit sina versioner om föräldrarna och händelser, men dom har jag inte läst. Jan har en imponerande mängd skrivna böcker bakom sig och det mesta om dessa + aktuella personer hittade jag på Wikipedia.