I december 1931 invigdes den av Sven Markelius ritade hangaren vid Lindarängen i Stockholm. Intill hangaren låg då en vik som sedan 20-talet använts som flyghamn, ty det var på den tiden då flygplanen ofta hade pontoner. Här några bilder på hur det såg ut på den tiden.
Vintertid, fram till 1938, förvandlades byggnaden till Ispalatset, en konstisbana som användes till både hockey, curling och konståkning. När Bromma flygplats öppnade 1936 minskade trafiken ute vid flyghamnen i Lindarängen och 1952 lades verksamheten ned. Viken fylldes igen och år 1971 öppnade den conteinerterminal som fortfarande är i bruk. Läs mer om verksamheten vid Lindarängens flyghamn här.
I Stieg Trenters Lysande landning utspelar sig huvuddelen av handlingen ute vid Lindarängen och det var därför jag begav mig ut med kameran för att se om jag skulle kunna hitta den gamla hangaren, vilket jag faktiskt gjorde. Tyvärr står byggnaden idag på conteinerterminalens område och är därför inte möjlig att beskådas på nära håll. På håll tar den sig dock bra ut.
I mitt hjärta finns en särskild plats för sjöflyghamnar!
Det bör varje sund människa ha!
Kul att du forskat lite om denna byggnad. Min mamma tränade konståkning där under 1930-talet för att sedan tävla i Europeiska länder med bl a Sonia Heine och dåtidens konkurrenter. När jag var barn höll Ostermans helikopterbolag till där och tidigare även Arenbergs flygbolag som med sina pontonförsedda Junker-52 ordnade rundflygningar i Sveriges kustorter (minns honom från Båstad när jag var barn). Minns också från 1950-talet att man ordnade rundflygningar över Stockholm med Sea Bee amfibieplan som var stationerade på Lindarängen.
Du har verkligen skrivit mycket som också intresserar mig, bl a om Stockholm, musikartister, litteratur mm. Har idag haft en helkväll framför datorn och skall givetvis fortsätta att kolla din intressanta blogg.