När förberedelserna är klara, passar man på att ta igen sig ett slag. På bordet ligger en hemvävd duk och ostindiatallrikarna är framställda. I glasen finns servetter. Soppskålen står tom, men på spisen puttrar soppan. Det är lugnet före stormen.
Tre pratglada och uppspelta tanter har gjort entré och bänkat sig vid bordet. Det är mycket som måste avhandlas när man samlas till kalas. Med skratt minns man den gång när Zarah fyllde år och hade fest i sin kyrkstuga. En dam, som trott att kyrkan ordnat med en tillställning och passat på att kliva in, yppade till födelsedagsbarnets vän ”det var en mycket rolig tillställning, även om det lite snålt med andligheten”.
Nej, inte säger man nej till vad som bjuds. Aptiten är det verkligen inget fel på. Och till efterrätt ställs en Spansk vindtårta fram på bordet.
Det är klart att vi skall fotografera! Thyra domderar och de andra accepterar.
När kalaset är slut, tas avsked på gårdsplanen och lugnet sänker sig än en gång över det gamla huset.
Magiskt .
man tackar!
Åh! Så innerligt.
Förträffligt!