Är det inte en bröllopsmazarin på assietten? Ja, det är precis vad det är. Riktigt god var den faktiskt, trots att den var bakad av Delicato och låg inplastad i en förpackning och håller sig många dagar. Lite mer mandel och dessutom aningens bittermandel hade dock inte skadat.
Jag var på utflykt till Svensbylidja igår. Där finns en hembygdsgår med några riktigt fina hus, bl.a. en parstuga med passande inredning och vacker exteriör tjusigt belägen på en höjd invid ett vattendrag. Där fann också en skvaltkvarn, en vanlig kvarn samt det mesta som hörde forna tider till. Tändkulemotorn gladdes jag åt, ty jag har inte sett en sådan sedan jag var liten i slutet på 70-talet och vi sågade brädor hos farbror Nils i grannbyn. Farbror Nils glödgade kulan och drog sedan i gång motorn genom att vrida på det tunga svänghjulet.
Infjärden är en vacker och bördig bygd. Tyvärr är många hus illa renoverade och ger ett alltför plastigt och villabetonat intryck. En gång i tiden måste det ha varit nästan paradisiskt vackert, som det ofta var i så många bördiga jordbrukstrakter. Några orenoverade ödehus stod i princip inte att uppbringa, ty dessa byar är fortfarande mycket attraktiva att bosätta sig i.
Det fyndades också på loppmarknaden Vischan. En kaffekvarn av äldre datum, några dukar samt ett överdrag att lägga på en gammal uppbäddad soffa (”kökssofforna” stod alltid bäddade dagtid och sängkläderna doldes av ett för ändamålet avsett överdrag).
Vilka fantastiska kaffekoppar (lte väl pråliga för min smak dock) med den lilla lilla servietten mellan kopp och fat.
Detta måste vara ett riktigt konditori, och inget simpelt kafe minsann.
Nej, det är mammas servis, m tillhörande mellanlägg, som dukats upp i den enda kammaren.