I’m in the mood for sommaferier, 8

Det är en mycket vacker kväll. Solen står lågt och grönskan sprakar. Åkrarna, som för ett par veckor sedan låg nybultade och jordbruna, lyser nu gröna och granna. Jag har tagit mig längre norrut och är nu i Norrbotten och sitter hemma i den nordöstra kammaren som badar i kvällssolens ljus. För 200 år sedan satt min förfader sågställaren Falck vid pulpeten framför det fönster som vette ner mot sågverket.  Här inne finns förutom pulpeten (till vänster i bild) en soffgrupp med bord och ett par stolar som min morfar gjort. Mitt emot står en byrå och till vänster ett skrivbord som nästan helt döljs av allehanda ting, bland annat en gamma obrukbar radio, en jordglob och en midsommarstång. På min högra sida sida finns en tramporgel som sekunderas av ett smärre berg av noter från gångna tider. Allt från folkmusik till det tidiga 60-talets toppschlagers hittar man här.

På bordet står ett fruktfat med fruktknivar, ett kakfat och en sockerskål. Här inne dricks det nämligen kaffe med jämna mellanrum, det vill säga när det bjuds till kalas här i huset. Exempelvis på onsdag när tanter av kvalisorten 80+ kommer på besök för att äta soppa lägga ut orden. Jag funderar på att dra mitt strå till stacken och baka den Spanska vindtårtan. Det tror jag skulle passa utmärkt, ty en av damerna har pretentioner; hon är nämligen sekreteraren som gifte sig med GM-återförsäljaren i den närbelägna staden. På senare år har hon dock hållit sig till Mercedes.

Och med ens har en timme gått.

Jag undrar om det inte är en av sommarens allra vackraste kvällar som trätt in, ty när jag alldeles nyss promenerade längs med de nyslagna ängarna stod solen lågt och syrenerna badade i motljus. Gruset låg låg nästintill vitt på den smala grusvägen. Doften av nyslaget gräs och frisk sommarkväll fyllde luften och det var alldeles tyst, förutom det porlande ljudet från ån. Vilken lycka att få njuta av allt detta!

I morgon skall jag se om jag inte kan hitta Bonn-Karl. Jag har saknat honom.