Idag har vi varit på utflykt till Burträsk, samhället som idag är mest känt för Västerbottensosten. Men det var inte till Ostens hus vi styrde kosan, utan till hembygdsgården. Först tog vi en promenad ut på en liten långsmal ö som dominerades av tallar, sand och kottar. Promenad i just dylik natur, sägs vara helt avgörande för en god hälsa. Åtminstone hävdas detta av flertalet för hälsan avsedda publikationer från förra sekelskiftet.
En av de gamla husen på hembygdsområdet var Risträskgården, en mycket pampig fastighet med avancerad dekormålning i både sal, kammare och kök. Här skulle jag vilja bo! Så vackert med de breda golvplankorna, alla målningar och den ljusa interiören. Kantänka att det skulle bli lite kallt vintertid, ty några kakelugnar fanns ej, bara öppna spisar.
Kammaren innanför farstun var en pärla. På dess ena vägg hängde denna vackra tavla. Kanske inte från 1800-talet, men iallfall.
På övervåningen i det andra huset på hembygdsgården fanns en skomakarverkstad, en skolsal och en vävstuga. I skolsalen fanns denna sångbok för morgonandakten. Samtliga rum var möblerade med diverse prylar från skiftande tidsperioder, från 1800-talets början till mitten på 50-talet. Fint och allt fick man vidröra. Precis som det skall vara.
