Sommaren 2008 var stundtals mycket het. Under ett par veckor gassade solen som aldrig förr, och sedan tog regn och rusk som vanligt vid. Det var i slutet av juli som jag åkte till Glesbygdssystern i Seklernas by. Mammas gamla Ascona hade precis gått sönder och min egen Kapitän var ännu inte reparerad, så jag hoppade på bussen och begav mig söderut. Varm och utmattad anlände jag Ånäset och skjutsades vidare till en idyllisk lite insjö som försetts med sandstrand någon gång för länge sedan.Det var underbart och verklig högsommar när den är som bäst.
Dagen därpå skulle GBS och jag bege oss till den verkliga stranden ute vid havet. Vi packade korg och tog med oss filtar. GBS hade stor hatt för att skydda sin hy, jag hade desto mindre på mig för att bli så sommarbrun som möjligt. Under tallarna som vi passerade på väg ner till stranden var det behagligt svalt och det doftade av fukt, sand och kottar. Nere på stranden stekte solen och luften stod helt still. I solstolar och på filtar dåsade strandens
Med ens gick solen i moln och luften blev sval. Några regnstänk började fölloch vi rusade mot bilen. Ett oväder var i antågande! I Ånäset sökte vi skydd i en stor lada som apterats till loppmarknad. Regnet forsade ner så att vi trodde att taket skulle brista. Det gjorde det ej, men vi blev präktigt blöta när vi sprang tillbaka till bilen.
När kvällen kom och det mörknat fortsatte ovädret. Stora blixtar lyste upp trädgården och kapellet mittemot undrade vad vår herre egentligen ställt till med. Stormen piskade träden så att de låg halvvägs mot marken. Det var som om domedagen stod för dörren. GBS föreslog att vi skulle ta skydd i villans matkällare, utifall allt skulle rasa. Tanken var inte alls tilltalande och då huset är välbyggt, så jag insisterade på att vi skulle sitta kvar under våra täcken på det av blixtar upplysta köksgolvet.
På morgonen var det lugnt och stilla. Sommarvärmen hade försvunnit och det var nästan höst i luften. På gårdsplanen låg trädgårdsmöbler och tvätt huller om buller. I jordgubbslandet var förödelsen stor, ty en gigantisk björk, tvåstammig, hade kapsejsat och med nöd och näppe skonat uthuset som stod intill.
Framför uthuset finns fortfarande ved kvar som minner om den dramatiska sommaren 2008.